”Jag höll på att dö i fängelset”
Publicerad 2011-11-13
Martin Brama, 67, angavs och fängslades av Stasi – den utpekade angivaren: en svensk kyrkoherde
BERLIN/NORRLAND. En svensk kyrkoherde med kodnamn ”Thomas” har haft omfattande kontakter med Stasi – och pekas ut som hemlig agent. Enligt Stasis egna dokument ska han ha angivit demokratikämpar.
I mars 1969 greps hans skolkamrat Martin Brama för att ha delat ut flygblad om demokrati.
– Jag höll på att dö i fängelset. Efter allt lidande vill jag nu veta hur den som angav mig tänkte, säger Brama
En kall och disig morgon i mars 1969 knackade det på dörren i Martin Bramas barndomshem på Goethestrasse 34 i Östberlin.
Utanför stod två män i långa rockar.
Martin var 25 år och teologistudent på det berömda Humboldt-universitetet, som haft elever som Albert Einstein och Max Planck.
Martin var troende i det ateistiska DDR och ville bli präst.
Ytterdörren var olåst, inbrottstjuvar var inte ett problem i Östtyskland.
De två männen steg in i farstun.
Klockan var sju på morgonen. Martin sov på en madrass i matsalen, ett av husets få rum med värme.
Har blivit pensionär
Vi sitter i samma rum när vi träffar honom nu, 42 år senare. Några hundra meter från Martins Bramas hus går en tegellinje genom asfalten, en rest av Berlinmuren.
Nu är han pensionär och kan tala fritt om tiden för kalla kriget.
– Jag var så nervös, de visade sina legitimationer och jag satte på mig lite kläder. De frågade om jag kunde följa med så vi kunde klara ut en sak.
Männen som kom från den fruktade östtyska säkerhetspolisen Stasi förde bestämt ut honom från det vita stenhuset och in i en mörk Volgabil på gatan.
Martin Brama fick sitta i baksätet med en polis på varje sida. De körde genom Berlin mot Stasis högkvarter på Magdalenenstrasse.
– De satte mig i ett rum, där fanns en stol, ett bord och soffa. Sen låste man dörren. Jag minns rädslan när jag hörde nyckeln vridas om. Jag visste inte för vad de tog mig, mina första tankar var att det kanske var flygbladen, säger Martin Brama.
Flygblad med tryck
I november året innan, 1968, hade Martin Brama och flera andra studenter vid teologiska fakulteten delat ut flygblad om demokrati.
Det var bara ett enkelt potatistryck med knappt någon text alls. Det var första och enda gången Martin Brama deltog i en sådan aktion.
– Jag åkte med pendeltåget och lämnade lapparna på sätena och några fick fladdra ut genom fönstret, mycket mer än så var det inte.
En annan student som delade ut flygblad och greps var Peter Krug.
– Jag träffade honom när vi hade kommit ut ur fängelset, men han lever inte i dag. Han tog livet av sig, säger Martin Brama.
Kartlagt brotten
Efter murens fall har Tyskland rannsakat sig och noggrant kartlagt brotten mot det egna folket. Professor Dietmar Linke har granskat Stasis arkiv och hittat den som enligt Stasis egna handlingar förrådde studenterna på Humbold-universitet.
Det är en svensk präst, då en österrikisk medborgare som bodde i Östberlin och studerade teologi. Hans kodnamn var ”Thomas”.
I dag är ”Thomas” svensk medborgare, kyrkoherde i Svenska kyrkan och lever i Norrland. Han är en av de svenskar som kartlagts av Säpo och som förekommer i forskaren Birgitta Almgrens bok ”Inte bara spioner”.
– Jag hade en konstig känsla över honom. Det var märkligt att han kunde åka fram och tillbaka mellan Sverige och Östtyskland, säger studiekamraten Stefan Timm, som själv lyckades fly till väst och nu är pensionerad professor från Hamburgs universitet.
”Jag blev varnad”
En annan av ”Thomas” studiekamrater från Östberlin är Anders Törnvall från Linköping. Efter att ha tagit del av alla rapporter om Stasis infiltration av teologifakulteten, har han nu en klar uppfattning om vem som förrådde kamraterna som kämpade för demokrati.
– Jag är övertygad om att ”Thomas” är skyldig, jag blev varnad för honom redan på den tiden. Med alla dokumenten finns det inga tvivel, säger Anders Törnvall.
Tillbaka till Martin Brama i Östberlin vårvintern 1969.
Efter ett första förhör fotograferades han från alla vinklar. Han tvingades klä av sig naken och utsattes för en fullständig kroppsbesiktning.
Sedan fördes han över till det ökända fängelset för politiska fångar, Hohenschönhausen.
I dag är det ett museum och några skolelever guidas genom förhörsrum och celler.
Martin Brama ser sig omkring i korridoren och ställer sig plötsligt med händer och huvud tryckta mot väggen.
– Så här var jag tvungen att stå.
Dörren till förhörsrummet bredvid står öppen och han kikar in. Allt är bevarat som det var på DDR-tiden, rummen har dubbla ljudisolerade dörrar. Hans minns exakt ett av de första förhören.
– De skrek åt mig: ”Vi vet att du var med på den här flygbladsaktionen”. De beskyllde mig för statsfientliga aktiviteter.
”De skrek åt mig”
I nio månader satt Martin Brama i isoleringscell utan rättegång. Varje dag var som tortyr.
– De skrek åt mig, och varje halvtimma, dygnet runt, tände de en lampa. Träbritsen fick jag bara använda på nätterna, under dagarna tvingades jag sitta på en stol i cellen.
Cellen hade inga riktiga fönster, det lilla dagsljus han hade kom genom ett litet betongglas. Men det fanns en ljuspunkt, ”Tigerburarna”, små gårdar utomhus på cirka sex kvadratmeter med höga murar och galler som tak.
– Det enda jag kunde se var himlen och vakterna ovanför gallret med maskingevär, säger Martin Brama.
Han böjer sig ner på betonggolvet i en av ”tigerburarna” och pekar på en spricka.
– En gång såg jag en liten växt titta fram på ett sånt här ställe. Annars såg jag aldrig något grönt.
Under fängelsevistelsen drabbades han av ett allvarlig lungfel.
– Jag hade fruktansvärt ont och försökte få hjälp men inget hände. Jag tappade hår och hade svårt att andas. Efter ett tag trodde jag att jag skulle dö.
Först efter två veckor flyttades han till ett sjukhus för politiska fångar i Karl Marx Stadt, nuvarande Chemnitz. Svårt sjuk fördes Martin Brama till operationsbordet.
– Utan någon bedövning skar de upp ett hål i lungan och förde in en slang. Det rann ur flera liter var, säger han.
På sjukhuset fick han en chock när han upptäckte vad medpatienterna råkat ut för.
– En hade skjutits i ryggen när han försökte fly över till väst. Hålet i ryggen syntes knappt men på magen var det ett stort blodigt sår. Andra hade blivit av med benen när de gått på minor.
Martin Brama kom ut ur fängelset efter två och ett halvt år.
Får inget svar
I över 40 år har han undrat vem det var som angav honom. När han får höra om alla vittnesmålen mot den svenske kyrkoherden blir han alldeles stum.
– Jag skulle vilja fråga honom på vilka bevekelsegrunder han gjorde det han gjorde. Förstår han vilket lidande han orsakat? säger Martin Brama.
Under besöket i fängelset försöker vi också ringa till kyrkoherden. Men ingen svarar.
Dietmar Linkes utredning betraktas i dag som ett referensverk över vad som hände på Humboldt-universitetet.
Linke namnger kyrkoherden med hans nuvarande namn. Och citerar Stasi-dokument: ”Han har bidragit stort till att upplysa om den här gruppens fiendeverksamhet. ”
Av dokumentet framgår också att Stasi tror att ”Thomas” status som hemlig agent röjdes i samband med att studenterna greps. Stasi skriver då att hans uppdrag blir att lämna DDR och ta sig utomlands till ett kapitalistiskt land.
Medger kontakter
Nu lever ”Thomas” med sin fru i Norrland. Han är kyrkoherde och bor i en vacker prästgård med snickarglädje.
Han medger att han hade omfattande kontakter med Hans Georg Fritzche – hans kontaktperson inom Stasi.
Fritzche var professor och berömd teolog. De umgicks flitigt under studietiden, men ”Thomas” säger att han var ovetande om Fritzches roll inom Stasi. Deras samtal handlade bara om teologi, enligt ”Thomas”:
– Utan honom hade jag aldrig kunnat nå så långt akademiskt, han hjälpte mig väldigt mycket.
”Thomas” medger också att han kände Peter Krug och en annan person som greps samtidigt som Martin Brama. Men han förnekar bestämt att han ska ha förrått dem och angivit dem till Stasi.
Men har du pratat med Fritzche om dem?
– Ja, det kan jag ha gjort. Men jag kan inte ha sagt det här med flygbladsaktionen för jag visste ingenting om den. De sa ingenting till mig om den, ingenting.
Du säger att Fritzche och du var vänner och att han hjälpte dig. Vad hjälpte du honom med?
– Jag köpte ostar åt honom i Västberlin, och en viss sorts körsbär som han tyckte om.
Dina tidigare vänner Anders Törnman och Stefan Timm tycker att du borde erkänna och be om förlåtelse. Hur ser du på det?
– Jag är mycket syndmedveten, jag vet mina fel och brister. Men det här är inte ett. Jag har inte gjort det här. No way.
Biskopen i det stift där ”Thomas” är kyrkoherde har nu tillsatt en utredning som ska klargöra om hans förflutna är förenligt med rollen i Svenska kyrkan.
HÄR ÄR SVENSKARNA SOM NÄMNS I BOKEN
I Säpos arkiv finns 57 svenskar som har misstänkts för samröre med den östtyska spionorganisationen Stasi.
Professor Birgitta Almgren vid Södertörns högskola har fått ta del av handlingarna under förbehåll. Hon är enligt lag nu förbjuden att avslöja identiteterna på personerna eller kontakta dem.
I sin bok ”Inte bara spioner” beskriver hon anonymt de misstänkta agenterna. Almgren är anmäld för brott mot tystnadsplikten – flera av de utpekade menar att de går att identifiera genom boken. Många förnekar också uppgifterna.
Justitiekanslern utreder nu om brott har begåtts.
”Nummer 6”
Marianne Ersson, 63, Hudiksvall.
Svensklärare i Östtyskland under 1980-talet. Aktiv i Lottakåren i Sverige och tillsammans med sin tidigare make FF utpekad som Stasi-agent. Maken var tidigare medborgare i DDR och misstänktes av Säpo under många år för spioneri. Marianne Ersson hade också kontakt med den svenska militära underrättelsetjänsten SSI.
I en intervju med Svenska Dagbladet säger hon att hon utförde uppdrag åt SSI under en vistelse i DDR. Men hon förnekar Stasi-kontakter.
”FF”
Före detta make till ”Nummer 6”.
Tidigare medborgare i Östtyskland. Flydde enligt egna uppgifter till Västberlin i juli 1961. Pekas ut som Stasi-agent som kom till Sverige med uppdrag att hitta en svensk kvinna. Förnekar detta bestämt och har nu begärt att få se sin akt hos Säpo.
– Jag har ingenting med saken att göra, säger han till Aftonbladet.
”Thomas”
Kyrkoherde.
Enligt egen uppgift kommer täcknamnet från den berömde teologen Thomas av Aquino. Erkänner att han hade kontakter med en Stasi-agent men hävdar att han inte visste om dennes roll hos säkerhetspolisen.
Ska ha angivit studenter som engagerade sig i demokratifrågor.
”König”
89-årig svensk journalist som av Almgren beskrivs som den mest värdefulla Stasi-agenten i Norden. Fick sitt agentnamn, som betyder kung, efter adressen där han bodde (Kungsklippan).
Ska ha lämnat initierade rapporter om svensk politik, särskilt från Socialdemokraterna. Har själv erkänt att han spionerat för DDR, fast bara på Västtyskland.
Djurparkschefen
Ulf Svensson, 71, Norrköping.
Pekas endast ut för att ha haft kontakt med Stasi-agenter.
Aktiv socialdemokrat och grundare av Kolmårdens djurpark. Samarbetade i många år med chefen för Rostocks zoo, Dieter Schwarz. Denne var Stasi-agent med kodnamnet Imme. Under sina många besök i Sverige, och under Ulfs besök i DDR, skrev han hela tiden rapporter till Stasi.
– Jag förstod aldrig att han var agent, säger Ulf Svensson.
”Arnold”
Kjell Albin Abrahamson, 66, journalist Sveriges Radio.
Enligt Birgitta Almgren ska Säpo 1993 ha fått tips om att Kjell-Albin Abrahamsson var registrerad som inofficiell medarbetare vid Stasi. Enligt uppgifterna ska han ha registrerats 1980 med täcknamnet ”Arnold” och ha lämnat information om ”Sveriges geografiska förhållanden”. Vad det ska ha inneburit är oklart. Kjell Albin Abrahamson förnekar att han ska ha varit agent.