Mamma gömmer barnen för fadern

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-09-17

Farmodern orolig för sin sons och barnens hälsa

Farmor Magda saknar sina barnbarn. Hennes före detta svärdotter har hållit barnen gömda i flera månader och trots utredning på utredning händer ingenting.

”Jag är så orolig för min son, han mår inte bra. Jag är rädd för vad han kan ta sig till”, säger farmor Magda.

– Jag är så orolig för min son, han mår inte bra. Om det inte händer något snart så är jag rädd för vad han kan ta sig till, säger Magda.

I våras tog hennes före detta svärdotter Magdas två barnbarn, 4 och 2 år gamla, och reste till Ungern. Barnens pappa meddelades via en lapp på köksbordet. Förtvivlat försökte han få kontakt med barnen och sin sambo, men kvinnans släktingar lät meddela att hon inte önskade ha någon kontakt.

En förundersökning om grov egenmäktighet med barn inleddes mot kvinnan och hon häktades i sin frånvaro.

– Hon har sagt att hon inte tycker att barnen behöver sin pappa, det räcker att de har sin mamma, berättar Magda.

Dåligt skick

Tillsammans med sin son åkte hon till Ungern för att försöka få träffa barnbarnen. Till sist lyckades de lokalisera den 4-åriga flickan, som de tog med sig hem till Sverige.

– Hon var i dåligt skick så vi tog henne till en barnläkare. Han sa att hon måste få rutiner igen och gå på dagis, hon hade bara varit med vuxna i fyra månader, säger Magda.

Ingen vet var de är

Till en början var flickan mycket orolig när hon lämnades på dagis. Pappan fick försäkra om och om igen att de skulle komma och hämta henne på eftermiddagen. Men för ett par veckor sedan dök mamman upp på dagiset och tog dottern med sig. Nu vet ingen var de är.

– Efterlysningen och häktningen mot kvinnan är hävda, eftersom vi nu vet att hon är tillbaka i Sverige. Men misstankarna om egenmäktighet kvarstår, säger åklagare Bo Birgerson.

”Inget händer”

Han konstaterar att man som förälder kan obstruera och bråka en hel del utan att det är kriminellt, även om det som i det här fallet finns ett beslut om gemensam vårdnad.

– Varför är det ingen som vill hjälpa oss? Det känns som om det bara går runt, runt, men inget händer, säger Magda.