Blinda Jing rånades – mitt på gatan

Lisa Röstlund

Nu är hon rädd för att gå själv i Stockholm

Jing Crystal Wu, 25, är blind.

När hon gick i stan med sin ledarhund och sin synskadade pojkvän stal någon hennes plånbok med färdtjänstkort och hennes Iphone.

– Det är fruktansvärt, säger hon.

– Kriminaliteten har blivit råare, säger Urban Fernqvist på Synskadades riksförbund.

Det var vid 19 i går kväll som Jing Crystal Wu, ledd av sin ledarhund Bella och i sällskap med sin synskadade pojkvän Fredrik Brolund, 28, var ute och gick i centrala Stockholm.

De hade varit och handlat i Gallerian och gick på Vasagatan mot en restaurang där de skulle äta. Vid ett övergångsställe var det mycket folk.

– Min hund brukar vara duktig på att undvika kollissioner, men jag kände människor. Jag tänkte inte mer på det, eftersom man kan råka gå in i andra när det är trångt, säger Jing Crystal Wu till Aftonbladet.

Känner sig otrygg

Men plötsligt upptäckte hon att hennes Iphone och plånboken med konto– och färdtjänstkort var borta.

Hon har installerat en app som gör att man kan söka efter telefonen om den försvinner, och då pojkvännen kollade upptäckte de att Jings telefon fanns alldeles i närheten, vid Vasagatan 44.

– Men strax efteråt hade någon stängt av den.

– Man tror inte att det kan hända. Som synskadad är man så beroende av andra människor och mycket hänger på att man litar på dem. Nu känner jag mig rädd. Man blir skadad inombords. Kan man lita på folk?

Jing Crystal Wu bor i Solna och jobbar med kulturprojekt för ungdomar inne i centrum.

– Men nu när jag inte har mitt färdtjänstkort kan jag inte ta mig någonstans. Min chef låter mig jobba hemifrån i dag.

Hon vill nu att andra synskadade ska vara på sin vakt.

– Jag vill varna andra synskadade för det här. Det är inte så att det är okej att råna seende personer. Men det här känns så omoraliskt. Det är extra otryggt för någon som inte ser.

"Har blivit mer primitivt"

Urban Fernquist, intressepolitisk chef på Synskadades riksförbund, uppger att han de senaste åren hört rapporter från England, om en brottsvåg som gjort att att många synskadade inte använda sin vita käpp.

– Man använde paraplyer och annat för att inte visa att man var synskadad. Men jag kan inte säga att det finns någon statistik som pekar mot att det här ökar. Jag tror inte att det är jättevanligt. Men min känsla är att brottsligheten i form av rån tar sig allt primitivare former. För ett antal år sedan fanns ändå någon slags hederskodex, att man inte gav sig på äldre och handikappade. Den spärren känns inte som den finns längre.

Fernqvist tror att utvecklingen beror på att utanförskapet och utsattheten för många grupper i samhället har ökat.

– Då tappar man hela den sociala koden och det blir råare. Man ger sig på dem som är enklast att ge sig på: de svagaste.

– Man är i ett dubbelt underläge om man är synskadad. Det är en kränkning för vem som helst att bli rånad, men som synskadad kan man inte se personen och bedöma: Är det en allmänt berusad person? Bär den kniv? Man kan inte lämna ett signalement. Ju mindre kontroll, ju mer osäkerhet känner man.

– Men jag skulle inte vilja uppmana synskadade att inte gå ut. Jag är själv blind och åker tunnelbana varje dag. För några år sedan gav sig en berusad person på mig och pucklade på mig, men annars har jag inte råkat ut för något.