Har demokrati blivit omodernt?
När Thailand ska rösta gör motståndarna allt för att stoppa valet
Två länder med demokratiskt valda ledare.
Ändå pågår omfattande protester för att avsätta dem. I Thailand försöker man till och med stoppa nyval.
Har demokrati blivit omodernt?
Jag lägger ingen värdering i hur de sköter sina jobb men Thailand premiärminister Yingluck Shinawatra och Ukrainas president Viktor Janukovitj har båda valts av en klar majoritet av respektive lands befolkning. Enligt demokratins spelregler skulle de därför sitta säkert under sin mandatperiod så länge motståndarna i parlamentet inte kan få ihop en majoritet för en misstroendeomröstning som fäller regeringen.
Demokratins grundregel är en man en röst. Den som får majoriteten får styra även om ledare i mogna demokratier ofta tar viss hänsyn även till minoritetens åsikter.
I takt med att nya länder blir demokratiska skakas demokratikonceptet i sina grundvalar.
Givet resultat
När Thailand går till val på söndag är det mot en högljudd och våldsam opinions vilja. Thailands elit och delar av den välbärgade medelklassen vill inte ha något val eftersom de anser att utgången är given på förhand. Istället vill de att landet ska styras av ett "upplyst" Folkets råd tills en "okorrumperad demokrati" återupprättats. Hur det nu ska gå till.
De skyr i stort sett inga medel för att stoppa valet. Under veckans förhandsröstning har motståndarna fysiskt försökt hindra väljare från att ta sig in i vallokalerna. Man har blockerat gator och ministerier. Än är vi inte där men delningen av det thailändska samhället kan mycket väl utvecklas till ett inbördeskrig.
Att göra allt för att stoppa ett allmänt val är onekligen en demokratins paradox. Men i grunden handlar det om makt.
Brutna löften
Valmotståndarna vet att de inte kommer nära maktens köttgrytor så länge Thailands fattiga tror att någon ur familjen Shinawatra bäst tillvaratar deras intressen.
Hur löser man en situation när en del av befolkningen anser sig konstant avskärmad från makten trots att demokrati råder?
I Ukraina gick människor i november spontant ut på gatan och demonstrerade när president Janukovitj överraskande lät bli att skriva på ett associationsavtal med EU och istället tog en fördelaktig ekonomisk deal från Ryssland. Detta trots att han vann valet på löftet att föra Ukraina närmare Europa.
Så det finns visst fog för ilskan. I Ukraina har polisen dessutom på ett brutalt sätt försökt slå ner demonstrationerna. Nu har Janukovitj gått med på att sparka hela regeringen och till och med erbjudit oppositionen topposter. Ändå är demonstranterna inte nöjda utan fortsätter kräva presidentens avgång. Det är presidentval nästa år men de är otåliga och vill inte vänta. Kravet är nyval, omedelbart.
Avsatt
Kanske är det rimligt att Janukovitj möter det kravet eftersom han brutit ett av sina viktigaste vallöften men i grund och botten har oppositionen inga medel att driva igenom hans avgång. Fast det vill man inte acceptera.
Det finns ytterligare ett aktuellt exempel på demokratins akuta problem. Egypten.
Egyptiska folket valde Mohammed Mursi till president 2012. Han använde sin presidentmakt bland annat till att ge sig själv närmast oinskränkta maktbefogenheter. Dessutom fråntog han militären nästan all makt. Vilket resulterade i att militären avsatte honom och tog över makten. När anhängare till det muslimska brödraskapet protesterade svarade militären med en massaker på deras anhängare. Ändå verkar militären ha folkmajoritetens stöd även om detta ännu inte blivit bevisat i allmänna val. Sådana ska hållas i vår men då får muslimska brödraskapet inte ställa upp eftersom militären terrorstämplat organisationen.
Så hur demokratiska blir valen om förra valets segrare är bannlyst?
Noll kompromissvilja
I ännu högre grad än i Thailand är inbördeskrig en reell möjlighet i Egypten och i mindre grad även i Ukraina.
Västerländsk demokrati bygger på en man, en röst och på att resultatet accepteras av alla. Under mandatperioden är fredliga protester, normal opinionsbildning och parlamentariska metoder accepterade sätt att försöka störta en vald regering. Kompromisser är en del av den politiska vardagen.
I nya demokratier verkar detta inte alltid fungera. Människor har en felaktig och diffus bild om vad demokrati är. Alltför många vill inte acceptera att motståndaren får rätt att styra. Val är bara en okej metod så länge de själva får makten. Kompromissviljan är noll. Man vill driva igenom sin agenda till hundra procent.
Fler och fler länder kallar sig demokratiska och tillämpar något slags demokratiskt ramverk. Men börjar man krafsa lite på ytan är bygget väldigt ruttet.