”Har inte försökt skada henne”

Erik Wiman

Artisten berättade om festkvällen då misshandeln ska ha skett

På måndagen började rättegången mot den folkkära artist som misstänks ha misshandlat sin fru. Här kan du följa förhöret med artisten och hans hustru. aftonbladet.se rapporterade direkt från rätten minut för minut.

09.00 Artisten kommer in i rättssalen iklädd rutig skjorta och blå kofta. Han ser trött ut och tittar sig omkring på de samlade i rättssalen.

Han korsar armarna, suckar djupt och lutar sig tillbaka när ordföranden går igenom dagens program.

09.05 Åklagaren håller sin sakframställan.

Paret var på väg hem från en 40-årsfest natten den 14 september. På BirgerJarlsgatan uppstår en hetsig diskussion. Artisten tar tag i sin frus armar och kastar in henne i husväggen, enligt åklagaren. Ett vittne ser händelsen och rusar fram för att hinna ifatt artisten, men han hinner inte. Han går fram till kvinnan och frågar om han ska ringa till polis. För vittnet berättar hon att det är hennes pojkvän som ligger bakom misshandeln.

Det dröjer innan polisen kommer och kvinnan väljer istället att ta sig hem till lägenheten.

På parets adress börjar en ny misshandel. Flera vittnen beskriver hur de ser artisten släpa sin fru i håret uppför trapporna. Inne i lägenheten slår artisten sin fru med ett blockljus eller liknande föremål. Vittnena hör hur hon skriker. Ett av vittnena rusar ut för att komma till undsättning.

Efter en stund kommer kvinnan ut ur lägenheten. Hon faller ihop blodig på marken. En grupp står samlad kring henne. Efter en stund går artisten ut genom lägenheten och frågar:

”Vad är det som har hänt? Ni tror väl inte att det är jag som har gjort det”

Hustrun tar sig in i lägenheten. Samtidigt anländer polisen. De griper artisten.

Kvinnan förs till sjukhuset. Hon säger att hon inte vet vad som har hänt. Hon berättar senare att hon tror att hon själv har tillfogat sig skadan.

Läser upp kvinnans skador

09.20 Artisten låter blicken vila i den blå bordsskivan när åklagaren läser upp anklagelserna mot honom. Han knäpper sina händer och vid ett tillfälle skakar han på huvudet.

Åklagaren går över till att läsa upp kvinnans skador efter misshandeln.

Det tar flera minuter.

Hon har blåmärken och rodnader på stora delar av kroppen, ett blödande sår i huvudet, samt hudavskrapningar på händer, knän, armarna och låret när hon undersöks på sjukhuset. Skadorna kan har orsakats av ett generellt handgemäng. Det är enligt rättsläkaren orimligt att hon själv kan ha tillfogat sig skadorna.

09.28 Artisten har blod på flera ställen på kroppen när han grips, säger åklagaren och visar upp flera fotografier för rätten. Alla blodspår kommer från hustrun enligt rättsprotokollet.

09.33 Åklagaren redogör för brottsplatsundersökningen:

Artistens advokat visar bilderna ur förundersökningen för honom samtidigt som åklagaren redogör för var blodspåren har hittats i lägenheten.

En av bilderna visar tre stora blockljus. Det är med ett sådant som hon menar att artisten har slagit sin fru i huvudet.

Det krävdes elva stygn för att sy ihop det öppna såret i huvudet.

Tittar på sin fru

09.40 Åklagaren redogör ingående för alla blodspår som finns i parets gemensamma lägenhet. Enligt kriminalteknikernas brottsplatsundersökning har misshandeln huvudsakligen ägt rum i hallen där de påträffat mest blod. Men även i andra delar i bostaden samt i trapphuset har blodspår påträffats.

09.45 Kvinnan sitter mitt emot sin make. Vid ett par tillfällen lyfter han blicken och tittar på henne.

Målsägarebiträdet berättar för rätten om kvinnans hälsotillstånd och psykiska problem. Hon säger att kvinnan mådde mycket dåligt vid tillfället för misshandeln. Hon har ett destruktivt beteende, och säger att hon ofta har haft tankar på att skada sig sälv.

Artisten nickar och låter sedan blicken gå upp mot taket.

Han har än så länge inte yttrat sig under rättegången.

”Det är väldigt jobbigt för mig”

09.57 Åklagaren håller förhör med artistens fru:

Hon uppmanas att tala högt och tydligt.

Hon får berätta om den problematik som hon säger att hon har haft sedan hon var tonåring.

Det är en skakande berättelse om självhat och hon talar med bruten stämma.

– Det är väldigt jobbigt för mig att prata om.

Hon berättar också om sina ätstörningar och att hennes man uppmanat henne att söka hjälp.

10.00 Hon berättar om festkvällen och den ångest hon hade under kvällen.

Artisten vänder sig halvt bort från henne, när hon säger att hon drack stora mängder alkohol bara för att dämpa sin ångest.

Hon berättar att paret bestämde sig för att gå hem och att hon hade panikångest. Hon säger att hon intalat sig att hennes man har varit otrogen.

På vägen hem börjar paret bråka. Han tar tag i henne och trycker upp henne mot en vägg för att lugna henne, säger hon.

– Sen går han därifrån och jag faller ihop på marken. Då kommer en person fram, säger kvinnan.

Fler personer kommer till platsen och hon blir irriterad på dem för att de säger att det är hennes sällskap som har gjort henne illa.

”Vi tappar blockljuset”

10.13 Vid lägenheten börjar hon banka på rutan. När han öppnar kommer en ny ångestattack.

– Han försöker lyfta upp mig och försöker dra in mig genom dörren. Han tar tag i kläderna och lyckas dra mig in i lägenheten.

Inne i lägenheten får hon ett raseriutbrott, säger hon.

Hon går in i köket och säger att hon ska hitta en kniv. Då blir artisten arg och slår en stol i golvet. Situationen blir värre.

– Han tar blockljuset från hyllan. Jag får tag i det och tänker att jag ska slå det i mitt eget huvud. Han tar tag i det och försöker få ett grepp om det. Till slut tappar vi det och jag får det rakt i huvudet. Det gör ont och jag tänker: shit vad har hänt.

Kvinnan fortsätter att berätta om tumultet som uppstår i lägenheten. Med gråten i halsen säger hon att hon börjar skrika och är rädd att hennes man ska ringa hennes pappa för att berätta vad som hänt. Hon säger att hon skäms över sitt beteende.

Hon går ut ur lägenheten och ner i källaren. När hon kommer tillbaka igen möter hon sin man och han försöker få henne att lugna sig, säger hon.

– Jag är helt hysterisk. Det är panikångest.

Artisten fortsätter att vända sig bort från kvinnan.

Hon säger att hon kryper ut i trapphuset och är utom sig av ångest. Därefter har hon inget minne förrän det kommer en polis.

Då ligger hon på sängen.

– Jag förstår att de för bort honom och blir hysterisk igen.

Åklagaren Elisabeth Kindblom frågar varför hennes berättelse skiljer sig så mycket från tidigare förhör.

Hon säger att hon vid det första förhören inte hade några minnesbilder. De ska ha uppstått successivt under veckorna efter händelsen.

10.34 Åklagaren pressar kvinnan och hon får på nytt redogöra för festkvällen och den efterföljande händelsen på gatan.

Stannade han inte när du föll ihop?

– Nej han ser väl inte det.

Hur länge är du på gatan innan du tar dig hem?

– Det är ganska länge. Kanske en halvtimme.

Vad händer när du kommer hem?

– Då har han gått och lagt sig. Han är borta när jag pratar med honom och han blir arg när jag säger att jag ska gå ut och ta mitt liv.

Vad händer sedan?

– Jag vill att han ska förstå hur allvarligt det är och jag börjar banka på rutan. Jag ville att ha skulle komma ut och rädda mig, att han ska förstå hur allvarligt det är.

och sedan?

– Sedan faller jag ihop vid porten. Han försöker lyfta upp mig och jag gråter och är hysterisk.

Vittnen säger att han drog dig i håret?

– Jag kommer inte ihåg det. Det kanske såg så ut, men han släpade mig i armarna. Det är jag säker på.

Försökte du komma loss?

– Jag var bara inne i mitt huvud.

Hur går det till med ljuset?

– Han tog ner ljuset. Han var arg och ville väl slå sönder något.

Kvinnan berättar att artisten ibland får utbrott och sparkar eller slår sönder saker, men att han aldrig har riktat våldet mot henne.

10.39 Kvinnan får gång på gång berätta om situationen i lägenheten. Hon fortsätter att lägga all skuld på sig själv och berättar om panikångesten som inte vill ge vika.

Det är en berättelse som inte är konsekvent med de tidigare förhör som har hållits.

Kvinnan säger på nytt att minnesbilderna har blivit tydligare efter hand.

Förhöret avslutas.

Advokaten begär paus.

”Får ljuset rakt i huvudet”

10.59 Förhandlingen återupptas:

Advokaten tar över förhöret.

Han frågar om kvinnan försöker skydda sin make trots att han gjort henne illa.

– Herregud, nej, säger hon och menar att det är viktigt att folk förstår att hon inte mår bra.

Advokaten frågar om händelsen på gatan. Kvinnan säger på nytt att artisten tryckte upp henne mot en vägg för att lugna henne, men att det var milt våld som inte gjorde ont. Hon säger att det är möjligt att hon kan ha ramlat på vägen hem och tillfogat sig någon av skadorna.

Advokaten frågar om händelsen med blockljuset.

Enligt en av läkarna kan skadorna i huvudet ha uppkommit av kraft bakifrån.

Kvinnan kan inte exakt säga hur ljuset träffat henne, men säger att hon får ljuset rakt i huvudet.

Advokaten avslutar förhöret.

Artisten förhörs

11.05 Nu är det artistens tur att bli förhörd om den aktuella kvällen:

Han harklar sig och börjar berätta om festen.

– Det var först en trevlig fest, men som hon har berättat blev hon annorlunda och konstig.Vi gick därifrån och jag kommer ihåg att jag tappar tålamodet.

– Jag tar en taxi hem. Då ångrar jag mig och är orolig. Jag minns inte att hon väcker mig. Min minnesbild är att jag går ut och hon ramlar över mig.

Artisten berättar att han rycker tag i hennes kläder och drar in henne.

– Vi munhuggs och bråkar. Jag blir frustrerad arg och trött. Jag går på lite döda ting och drar bland annat ner ljuset.

Artisten har svårt att berätta. Han får samla sig flera gånger, drar efter andan och tar sats:

– Hon var destruktiv. Hon är på väg ut och jag gör allt jag kan för att hindra henne, men hon är galen och sprattlar.

Artisten berättar att de är i hallen när han upptäcker att hon blöder ur huvudet.

– Jag frågar vad som har hänt. När jag ser blodet blir jag chockskadad, släpper allt och går och sätter mig.

Han förstår att kvinnan går ut ur lägenheten. Han får in henne igen, sedan är det som en drömsekvens, säger han.

– Grannar och polis kommer och jag blir bortförd.

Artisten säger att han inte har någon uppfattning om vad som har hänt med ljuset.

– Jag är helt diffad i det här läget.

”Jag tröttnade”

11.13 Åklagaren tar över förhöret med artisten.

Han berättar att hon beter sig konstigt, att hon är svartsjuk. Under hela kvällen har han märkt att hon har känts obekväm.

Åklagaren frågar om hon uppvisat den typen av beteende vid andra tillfällen.

Jag har försökt att få henne att gå till en terapeut, men det är svårt eftersom hon pendlar mellan att må bra och dåligt.

Artisten visar med händerna hur han håller henne ute på gatan.

– Sedan drar jag eftersom jag har fått nog.

Hur kommer det sig?

– I det här läget var hon mer otrevlig, kaxig och full. Jag tröttnade och gick. Det var en naturlig reaktion. I den fasen var panikångesten inte utåtagerande.

Artisten minns att han åker hem och väntar 30-40 minuter, han har inget direkt minne av att han går och lägger sig.

– Sedan kommer hon fallande in. Jag tar tag i kläderna och drar inne henne genom dörren.

Han visar hur han lyfte och drog henne in genom dörren.

– Jag har intrycket att hon faller i min famn.

”Det är en väldigt light nivå”

11.16 Artisten har en brun plastkopp intill sig som han då och då rör vid.

Han lutar sig fram mot en mikrofon och fortsätter sin redogörelse.

Artisten berättar om sitt raseriutbrott. Han blir hysterisk och vill ha sönder något.

Ge sig på döda ting, som han säger.

Han har inga tydliga minnesbilder av vad som hände med ljuset förutom att han river ner det.

– Jag står vid köket och river ner det som står på hyllan.

Är det vanligt att du reagerar på det här sättet?

– Det har ingenting med henne att göra om jag blir sur eller frustrerad. Det är ingen stor grej. Det är på en väldigt light nivå. Jag går inte bärsärk och pajar en massa grejer.

– Du försöker få det till att jag är agressiv och att jag gör sådant ofta, men så är det inte.

Han får frågor om blodfläck som sägs vara äldre än de gamla.

– Jag har ingen aning om vad det är. Den har varit där tidigare.

Artisten blir märkbart irriterad och åklagaren släpper ämnet.

Han får frågor om skadan i sin frus huvud.

– Jag minns bara att vi var i hallen när jag märker att hon blöder. Det var mycket blod.

Han har bara en fragmentarisk bild av att han har slitit ner ljuset, men inte vad som hänt sedan.

11. 25 Advokaten tar över förhöret:

Artisten dricker ett par klunkar ur plastmuggen. Han får återigen berätta hur hans fru skrek under deras gräl.

– När hon blir hysterisk, blir hon väldigt frustrerad. Hon går in i något konstigt...

Artisten talar med händerna knäppta framför sig och berättar gång på gång att han försöker att lugna ner sin fru.

– Jag släpar in henne i lägenheten. Jag har inte på något sätt försökt att skada henne, men benen har vikt sig på henne. Min enda tanke är att jag ska få in henne i lägenheten för att hålla henne hemma.

Förhöret avslutas