Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

Osynlig planet har upptäckts

Publicerad 2011-09-09

Kepler-19c är osynlig – men existerar faktiskt

Hur upptäcker man en osynlig planet?

Jo, genom att en annan planet är fem minuter sen.

Tyvärr är en ingress för kort för att man ska kunna förkla

ra hur det fungerar, så vi tar det i brödtexten.

Men forskarna vid Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics har nu gått ut med att man funnit planeten Kepler-19c. Problemet är bara att man inte kan se den.

– Den här osynliga planeten visar att den existerar genom hur den påverkar den planet vi kan se, säger astronomen Sarah Ballard vid Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics.

Oregelbunden omloppsbana

Man har genom att studera dess granne Kepler-19b märkt att den hela tiden är oregelbunden i sin förväntade omloppsbana. Antingen kommer den några minuter för tidigt eller sent.

Det beror på att Kepler 19-c med sin gravitationella påverkan gör att grannplanetens omloppsbana går snabbare eller långsammare.  Astronomerna kan därför dra slutsatsen att det finns något där – utan att de kan se det.

– Det är som att någon spelar dig ett spratt genom att ringa på dörrklockan för att sedan springa i väg. Du vet att någon har varit där, även om du inte ser dem när du går ut, fortsätter Sarah Ballard i ett pressmeddelande.

Det är Nasas Keplerteleskop som har upptäckt stjärnan Kepler-19 – som påminner mycket om vår egen sol – och som syns som den ljusa cirkeln på bilden. Stjärnan ligger 650 ljusår från jorden och finns i stjärnbilden Lyran.

Dubbelt så stor som jorden

Den synliga planeten Kepler 19-b har en diameter som är ungefär dubbelt så stor som vår jord, och har omloppsbana ungefär 13,4 miljoner kilometer från sin stjärna.

Däremot vet man inget mer om planeten Kepler-19c då man ännu inte sett den.

Att hitta himlakroppar på detta sätt är inte unikt. Planeten Neptunus i vårt solsystem upptäcktes när astronomer följde Uranus och märkte att omloppsbanan inte följde den man förväntat sig. Då förstod man att en mer avlägsen planet påverkade Uranus och kunde räkna ut var man skulle titta för att hitta Neptunus. Det dröjde sedan inte länge förrän man hittade den – nära den förväntade platsen.