Vem mördade Christina Olofsson?

En vinternatt 1996 mördas hotellreceptionisten Christina Olofsson brutalt på sin arbetsplats i Visby. 28 år senare lever hoppet fortfarande om att hitta hennes mördare.

– Jag tänker nog på det lite för ofta, säger åklagare Susanne Wihlborg som har levt med fallet i flera decennier.

Kvällen den 11 december 1996 går 46-åriga Christina Olofsson på sitt pass som nattportier på Wisby hotel, det gamla stadshotellet i centrala Visby.

Hon är inte på så bra humör. Hotellet anordnar julbord med dans till lokala orkestern Gotlänningarna, och Christina Olofsson är känslig för fylla och stök, berättar en tidigare kollega långt senare för Aftonbladet.

Det blir lugnt först framåt småtimmarna när de sista festdeltagarna går hem.

Strax före tre på natten släntrar en av hotellgästerna in och hejar på Olofsson. Innan han går in i hissen hör han ett metalliskt ljud som kommer från en stängd korridor. Förmodligen är han den siste förutom gärningsmannen som ser henne i livet.

Kvart i sex upptäcker en anställd som ska förbereda hotellfrukosten att receptionen är obemannad. Han hittar sin arbetskamrat Christina på golvet utanför ett kontor, ihjälslagen. Bredvid ligger mordvapnet: en bultsax från hotellets eget verktygsförråd.

Handkassan på omkring 7 000 kronor är borta.

Spår från ovanlig sko

Enligt polisen har förövarna – sannolikt minst två – tagit sig in via ett rum på hotellets baksida. När de bröt sig in på kontoret blev de förmodligen ertappade av Olofsson.

Polisen hittar några lovande spår. Det finns ett avtryck från den ovanliga skomodellen Reebok Ex-o-fit high. Flera vittnen berättar om en bil, antagligen en Volvo, med trasigt avgasrör, som har startat i närheten och sedan kört mot hamnen.

Men någon mördare hittar man inte.

Åklagare Susanne Wihlborg har varit förundersökningsledare sedan 2001 och suckar lite när fallet kommer på tal.

– Jag tänker nog på det lite för ofta, säger hon.

– Det händer saker hela tiden. Vi topsar och håller förhör. Trots att det har gått snart 30 år får vi fortfarande tips. Men det är besvärligt när det har gått så många år.

För några år sedan var hon mer optimistisk. Polisens kalla fall-grupp kopplades in 2017, samtidigt gjordes nya genombrott inom dna-tekniken.

Dna-spåret för litet

Det finns ett dna-spår från en oidentifierad man i ärendet. Hoppet tändes om att kunna lösa mordet med hjälp av släktforskningsdatabaser, som vid dubbelmordet i Linköping. Men det visade sig att dna-spåret från hotellet är för litet.

– Vi har ingen sådan klockren profil. Det är ett problem att de metoder som man tog fram saker med 1996 nog förstörde bevis. Vissa saker har kanske gått förlorade för tekniken som finns i dag, säger Susanne Wihlborg.

Hoppet står till en direktträff från en topsning. Susanne Wihlborg har tappat räkningen på hur många man har topsat vid det här laget.

– Usch, det har jag ingen aning om, det är många.

Tidigt i utredningen var teorin att mordet begicks av en någorlunda välanpassad person, som hade mycket att förlora på att bli identifierad och därför bestämde sig för att röja Olofsson ur vägen.

– Jag tog över fyra år efter att det hade hänt och då var den uppfattningen väldigt cementerad. Inklusive hos Leif GW Persson. Han var till och med på mitt tjänstrum och berättade om att det här handlade om ”social fallhöjd”, säger Wihlborg.

Rykten om stora pengar

Vid tiden cirkulerade ett rykte om att ett gammalt kryssningsfartyg skulle säljas på auktion och att gäster hade deponerat stora mängder kontanter på hotellet. Det skulle kunna förklara varför någon skulle vilja riskera ett inbrott, trots sin sociala fallhöjd.

Både Susanne Wihlborg och kalla fall-gruppen tror snarare att det handlar om ett vanligt inbrott som spårat ur och att förövarna fanns i Visbys missbrukarkretsar.

– Den här natten skulle det levereras ett stort parti amfetamin till Gotland och våra missbrukare var ute och snurrade på grund av det. Det begås ju många stölder för att få pengar till narkotika och när det finns ett missbruk kan det ju ligga i farans riktning att man spårar ur av den anledningen.

Tror du att de här personerna lever och finns kvar på Gotland?

– Det är snart 30 år sedan, så känslan är väl lite varierad hos mig.

– Jag hade jättegärna för allas skull och framför allt för offrets familj kunnat få någon sorts förklaring till varför detta hände och vem som gjorde det. Min förhoppning är att jag en dag ska kunna presentera något.