Jagar statistik – inte rattfylla

Publicerad 2012-03-20

”Jag skulle gissa att 30 procent av alla alkotester är självblåsta”

Svenska poliser tvingas fuska för att nå Rikspolisstyrelsens mål.

Aftonbladet kan nu avslöja metoderna.

– Jag skulle gissa att 30 procent av alla alkotester är självblåsta, säger en polis med 25 års erfarenhet.

Pinnjakt.

Ett sjuttiotal poliser som hört av sig till Aftonbladet vittnar alla om samma sak. Kärnan i polisverksamheten i dag handlar om att jaga pinnar – statistik.

Dokument som Aftonbladet har tagit del av i dag visar hur målen för en mängd brottskategorier i Örebro län mäts kvantitativt – allt från antalet redovisade förundersökningar för brott i nära relationer till ordningsböter. Poliserna i Örebro län förväntas bland annat utfärda 18 000 ordningsböter för trafikbrott.

– Hela vår verksamhet handlar om att uppfylla de här målen. Och det värsta är att det inte finns någon tanke bakom dem. En ”pundare” på plattan är lika mycket värd som en ungdom som precis börjat ta droger och förmodligen kräver större resurser för att stoppa, säger polisen Anders som arbetar i yttre tjänst i Stockholm.

”Få timmar – många pinnar”

Han skulle önska att han fick lägga några månader på att spana och samla bevis för att kunna gripa ett gäng ungdomar som säljer narkotika. I stället tvingas han gå ner på plattan och lagföra samma kända narkomaner gång efter gång.

– Det ger lika många pinnar. Få timmar – många pinnar. Det är vad som räknas.

Manne Jönsson, polisintendent på länspolismästarens kansli i Stockholm med ansvar för att de nationella målen för utredning och lagföring, känner igen invändningen.

– Den kritiken kan vara befogad. Sedan vill jag påstå att den är inte att hänföra till hur målen är uppbyggda utan snarare till hur lokala chefer har tolkat målen.

Blåser var tredje själv

Varje år sätter Rikspolisstyrelsen upp ett antal mål för hur många narkotikabrott som ska anmälas, ordningsböter som ska skrivas och alkoholtester som ska utföras.

En polis med 25 års erfarenhet i yrket uppskattar att vid var tredje kontroll är det en polisman själv som blåser i mätaren.

– Det ligger i var och ens intresse att alkomätaren blir blåst ordentligt. Man sitter ofta själv och blåser mellan 25 och 30 procent av alla blås, säger han.

Tricket är att köra strax över 50 kilometer i timmen, veva ner rutan och sticka ut instrumentet.

– Då registreras ett blås, säger han.

30 plantor blir 30 brott

Och det finns många kreativa sätt att sätta fart på statistiken:

* Fusk-fuppar. Ofullständiga förundersökningar lämnas in till åklagaren. Polisen får en pinne i statistiken, även om ärendet sedan läggs ner.

* Att anmäla 30 cannabisplantor som 30 fall av narkotikabrott.

* Lagföra samma, av polisen kända person, för narkotika flera gånger i veckan.

– Jag vill inte fuska, men jag måste om jag ska få tid att ägna mig åt andra, grövre brott, säger polisen Christian.

Polisförbundet har länge krävt att pinnmålen ska tas bort. Och i den verksamhetsplan för 2012 som Rikspolisstyrelsen antog under måndagen är målet med ett visst antal alkoholtester borttaget. Men de finns fortfarande kvar lokalt på flera ställen.

– Jag är den första att säga att det är ett bekymmer för polisverksamheten. Samtidigt måste vi kanske säga vad vi gör. Men det blir en stress att man inte får bottna i de här ärendena. Då väljer man per automatik bort det lite jobbigare. Dels för att det är jobbigare att utreda men också för att det inte ger lika många pinnar i statistiken, säger Stefan Eklund ordförande på Polisförbundet i Stockholm.

Nya strategier

Manne Jönsson har flera strategier för att polisen i Stockholm ska nå de uppsatta målen. En av dem är att föra statistik över hur varje enskild utredare ligger till.

Finns det inte en risk att utredarna då frestas att skicka just så kallade fusk-fuppar för att få en pinne i statistiken?

– Fast den enskilde handläggaren skickar inte själv det här till åklagaren. Utredningen granskas alltid av en gruppchef eller en förundersökningsledare innan de skickas i väg. Därmed inte möjligt att skicka iväg tomma papper. Är det så att skickar iväg det till åklagare så måste man ha vidtagit ett antal utredningsåtgärder.

Men eftersom det sägs förekomma i dag, finns det något i de nya målen som förhindrar den typen av fusk?

– Det är väl möjligt att ful-fuppa något om man i chefslinjen är överens om det. Men det kräver att man i arbetsledningen har gått in i ett beslut att man ska ful-fuppa. Det räcker inte att den enskilde utredaren bestämmer sig för att göra det.

Poliserna berättar själva om sina jobb

Lars, polis i södra Stockholm:

– Jag skulle önska att jag fick lägga några månader på att spana och samla bevis för att kunna lagföra ett gäng ungdomar som säljer narkotika. Men om cheferna får bestämma ska jag hellre gå ner på plattan och lagföra en känd narkoman. Det ger lika många pinnar. Få timmar – många pinnar. Det är vad som räknas.

Sofia, polis i Stockholm city:

– I mitt område har vi till exempel stora problem med fickstölder. Det är också vad allmänheten ofta vill att vi ska jobba mot och stoppa. Men det kan vi inte jobba med för att Rikspolisstyrelsens mål ska uppfyllas. Det är oerhört frustrerande, säger hon.

Anders, polis i Gävleborg:

–  Vi vill göra ett bra jobb ute på fältet, men det är omöjligt när de här målen ska styra allt vi gör. Det är enormt frustrerande. Att skjutsa hem en berusad ungdom eller patrullera utanför krogarna för att öka tryggheten en fredagskväll syns inte i statistiken. Och prioriteras inte.

Christian, polis i Stockholm:

– Vi vänder ut och in på oss själva ute på fältet, ändå får vi bara kritik – både från allmänheten och våra chefer. När folk ringer och vill ha hjälp kan vi oftast inte komma. Vi har inte tillräckligt med folk, helt enkelt.

Fredrik, polis i södra Stockholm:

– Det händer att utredningen av allvarligare brottslighet – till exempel misshandel och våldtäkt – får stryka på foten för att de statistiska målen om ordningsbotar och hastighetskontroller ska uppnås. Allt handlar om att hålla upp en fin fasad utåt.

Erik, polis i Göteborg:

– Det arbete vi på fältet vill göra – det som allmänheten också uppskattar – kan inte räknas i statistik. Att vi patrullerar i ett oroligt bostadsområde och förmodligen minskar risken för våldsbrott och våldtäkt väsentligt en helgkväll kan inte räknas i pinnar – och räknas därför inte i chefernas ögon. Trots att vi vet att det är vad allmänheten önskar.