Läsarna stöttar cancersjuka Peggy
Publicerad 2012-09-24
Tusentals av Aftonbladets läsare engagerar sig för cancersjuka Peggy Bell i Malmö. Hon försöker byta sin lägenhet mot en husvagn, där hon ska kunna dö med frid i hjärtat.
– Jag är överväldigad, berättar Peggy, några bjuder till och med in mig att bo hos dem.
Tusen personer är redan bekanta med Peggys galghumoristiska blogg, men på söndagen hade hon 26 900 besökare. På måndagseftermiddagen nästan lika många.
Några mejlar och vill skänka henne pengar.
”Lite mer än risig”
I sinom tid ska Peggy svara på alla brev, men på måndagen var hon riktigt sjuk. När hon får cellgifter en onsdag kickar de in under helgen.
Telefonen slutade fungera häromdagen, och Peggy Bell skriver så här till Aftonbladet:
”Ja jo, dagsformen är nog lite mer än risig. Sängliggandes, kan knappt gå eller ta i saker då det känns som om man har blåsor i händer och fötter. Plus diarré.
Härlig bild på näthinnan när en halvskallig medelålders tant trippar vingligt på tårna i panik till toaletten. Bara det säger väl att jag behöver en personlig assistent.”
Vill byta till husvagn
Peggy Bell fick först bröstcancer, sedan metastaser (dottertumörer) i skelett och lever. Då kraschade hennes ekonomi. Hon släpar efter med några lån och lyckas inte byta sin lägenhet, en hyrestvåa på nedre botten, till något billigare.
Oron för ekonomin gör henne ångestfylld, förvärrar sjukdomen. Så fick hon idén att byta sig till en husvagn, där hon med sinnesfrid skulle kunna leva de omkring fyra år hon tror sig ha kvar.
Nu har Peggy Bells situation engagerat läsarna. Hon berättar vidare:
”Lite roliga och ibland flummiga kommentarer om alternativa sätt att bli frisk från cancern har jag fått en del av. Den roligaste var att äta två råa broccolihuvuden om dagen. Den svarade jag på, att då är det inte cancern som dödar mig utan en exploderande röv.
Jag läste det som ett skämt, och tog det därefter. Oavsett hur jag mår finns det alltid utrymme för fniss eller skratt, och jag hoppas inte folk tar alltför illa upp. Jag har ett snällt hjärta, men munnen är elak.”