Kulturprofilens promenad en märklig uppvisning
Några minuter före rättegången drar igång öppnas plötsligt dörren. Jean-Claude Arnault kommer ut, skrider med huvudet högt genom klungan av fotografer.
Stannar, snurrar runt.
Kulturprofilen går på sin catwalk.
Även om det var ett toabesök som föranledde den lilla promenaden så var det en märklig uppvisning vi skådade rättegångens första dag. Den åtalade Arnault har hållit sig undan media i månader, varit spårlöst försvunnen och vägrat all form av uppmärksamhet.
Så sju minuter innan han ställs inför rätta tar han ett ärevarv inför kamerorna.
Bara någon med en särskild sorts självförtroende traskar en sådan här dag oblygt förbi medieuppbådet vid tingsrättens huvudentré med en påse från apoteket under armen. Inte en min röjde att han anklagats för två våldtäkter och därtill skapat ett historiskt kaos i Svenska Akademien.
Jag tror det självförtroendet stavas ”kulturman”.
Förutom journalister fanns i dag några andra grånande män med fransk scarf bland åskådarna i tingsrätten.
En av dem sträckte blixtsnabbt ett vitt kuvert i Arnaults näve på väg ut. Det visade sig vara en gammal vän som brukade hänga på kulturklubben Forum och som hävdade att Jean-Claude är en känslig natur som aldrig skulle bruka våld mot någon.
I kuvertet låg en förfrågan om att få göra en film om kulturprofilen.
Snart kan han bli filmstjärna också.
Arnault går fram och tillbaka i korridoren. Går in i ett rum med sina advokater och stänger dörren. Öppnar dörren och kommer ut igen, väl medveten om att han åter kommer att mötas av kamerablixtar och framsträckta mikrofoner.
Av skrattretande slump påminner det om när Akademiens sekreterare kommer ut i strålkastarskenet för att avslöja Nobelpristagare, förutom att ingen skriker ”Äntligen”.
Det är så skevt, för ut genom en annan dörr på sidan smyger en kvinna. Hon försöker skyla sig bakom håret, hon springer nästan, göms snabbt undan i den stängda rättssalen.
Målsäganden som haft modet att polisanmäla. Av alla de kvinnor som vittnat om övergrepp är hon den enda som möter Arnault i domstolen.
Det är hon som borde gå med huvudet högt genom dess korridorer.