”Här brändes 22 barn till döds”

Följ med ner i kloakerna där människor bor – unika bilder i Aftonbladet TV

Dödspatrullen hällde ned bensin i kloaken – och tände på.

22 barn brändes till döds.

– Vi såg barnen komma ut med brinnande kläder, säger Pablo, som bor i kloakerna i Bogota i Colombia.

Se de unika bilderna inifrån tunnlarna – klicka på tv-spelaren ovan.

I förra veckan visade aftonbladet.se klipp från produktionsbolaget VBS dokumentär om Nordkorea.

Nu visar vi delar ur en VBS-dokumentär som handlar om människor som bor i kloaksystemen i Colombias huvudstad Bogota – och om dödspatrullerna som försöker mörda dem.

VBS reporter Thomas Morton skriver att amerikanska medier uppmärksammade förhållandena i kloakerna i början av 90-talet, när bland annat ”ABC Primetime live” gjorde reportage därifrån.

I februari 2006 åkte Thomas Morton dit för att med egna ögon se hur det var.

”Kom för att döda”

Alberto Granada var sju år gammal när han började leva på gatan. Det var mycket våld hemma, berättar han.

Efter två år på gatan flyttade han ner i kloakerna – för att gömma sig från dödspatrullerna.

– De kom för att döda gatubarnen, därför sökte vi skydd i kloakerna, säger han.

I inslaget berättar han om livet på samhällets botten.

– Översvämningar, råttbett, infektioner i luftrören – farorna är så många att du aldrig kan vara säker, säger Alberto Granada, som nu har lämnat livet i kloakerna.

Pablo, en av dem som nu bor i kloakerna, berättar i dokumentären om en händelse för 15 år sen, när dödspatrullerna kom för att genomföra ”social rensning”.

Patrullen hällde ned bensin i ett kloakhål och tände på. 22 barn brändes till döds.

”Brinnande kläder”

– De flesta barnen fanns längst ned. De som var längre upp blev inte brända, säger Pablo.

– När vi kom hit såg vi rök, men vi hörde ingenting. Sen såg vi barnen komma ut med brinnande kläder. Många av dem fanns kvar där inne, säger Pablo.

Pablo berättar också om när hans fru spolades bort och försvann efter en hagelskur.

– Jag insåg det inte, men haglet kom ned som stenar. Man kunde inte se någonting, det öste ned. När det kom igenom – pang, det tog oss, säger Pablo.

– Jag lyckades ta mig till andra sidan av kloaken. Hon tappade greppet och drogs genom tunneln. Jag såg henne ryckas bort. Allt jag kunde se var hennes lilla huvud. Sen såg jag henne aldrig mer, säger Pablo.