Han trotsar alla regler

Trädgården ger Börje Grönhult livskvalitet

Otämjda blomster sträcker sig gäckande över taken, över sprickor och ner i träskorna.

Börje Grönhult trotsar alla trädgårdsvetares strikta konventioner och har skapat en unik trädgård där tidens hjul snurrar lite långsammare.

Han vandrar mycket i markerna, Börje Grönhult. Djupa skogar sluter sig tätt om ruinerna av forna tiders hus och gårdar, stenrös som varit någons ombonade hem. Fast husen rämnat sedan länge och skogen tagit över blommar nästan alltid de gamla bortglömda trädgårdarna runt ruinernas stenar. Dessa överlevare till blommor tjusar Börje, Kvidinges sista polis.

Hemma i trädgården, som ligger insprängd i ett villakvarter i Ängelholm, murade han upp tre husväggar och en murstock, som sträcker sig ett par meter upp mot skyn. En vacker gammal järnspis placerades mitt i.

Sen började han riva.

En ruin för blommorna

Nu har han en egen blomsterruin.

Stenarna ligger kvar där de föll. Inkilade i skorstenens sprickor växer klarblå campanula, mellan rösets stenar och i spisens eldningslucka breder sommarens alla blommor ut sig i sin fulla prakt.

Blomsterruinen är bara en av alla de detaljer som gör Börje Grönhults trädgård unik.

När han köpte huset för 42 år sedan var den 1 050 kvadratmeter stora tomten ett platt hål. Med trehundra billass jord och ett oändligt antal hemburna gråstenar har Börje förvandlat gropen till en kuperad trädgård som inte följer några av reglerna om hur en redig trädgård ska vara uppbyggd.

Samsas i sluttningarna

– Det är farligt att slaviskt följa bokinstruktioner om hur en vacker trädgård ska se ut, säger Börje Grönhult, som är ordförande i den lokala trädgårdsföreningen.

– Min trädgård är bara min. Här ska jag trivas och jag har den som jag vill!

I mitten breder en frodig gräsmatta ut sig som är helt utan raka kanter. Runt om samsas tusentals arter i steniga sluttningar och sänkor. Många av dem så små att de är svåra att hitta bland alla sprickor och blad. Som den rara ramondan, vars små violetta blommor gömmer sig i djupaste, djupaste skugga.

Smultron på taket

Andra sträcker ut sig i den stekande solen. En två meter bred port som leder in till trädgården har ett torvtak fyllt av feta suckulenter som mår gott blottade i ljuset.

Att låta växterna slå rot på nocken har blivit lite av Börjes signum. På andra sidan trädgården har han byggt något han troligtvis är ensam om – ett lusthus med jordtak. Här vajar ängsblommorna i vinden, röd vallmo, blåklint och vackra grässorter. Längs med kanterna växer smultron som dignar över kanterna, lätta att plocka för den som söker ro under lusthusets vackra tak.

Enkel elegans

Trädgården ger Börje livskvalitet. Han ligger ute och rensar i myllan från mars till midsommar. När de första snödropparna letar sig igenom skaren fylls han av lycka.

På baksidan har han köksträdgård i upphöjda sängar.

–?Att få gräva upp egen planterad potatis och äta egna jordgubbar ger livsglädje, säger han.

Kontrasterna får tala.

Brinnande ljus

Med japanska trädgårdars enkla elegans dåsar en liten spartansk hörna till rofyllt ljud av porlande vatten från en liten bäck. Marken är täckt av singel med en ensam, insprängd slinga av grön kotula. Mitt i står ett japanskt andehus där ett ljus brinner. Här bor andarna som vakar över trädgårdens blommor.

Kanske vakar de fortfarande när trädgården sedan länge är borta.

Börjes smarta trädgårdstips

Fler artiklar:

Ulrika Lundberg