Osjälvisk goja slår forskarna med häpnad

helskärm

En papegoja som hjälper en annan papegoja, helt utan egen vinning. Beteendet förvånar forskarna, eftersom man hittills trott att det bara är människor och andra primater som har denna förmåga till osjälviskt beteende.

Ett utmärkande drag hos oss människor är vår förmåga att hjälpa andra människor, även främlingar och trots att vi själva inte tjänar något på det.

Ett sådant prosocialt eller altruistiskt beteende finns också hos andra hominider, det vill säga gorillor, schimpanser, bonober och orangutanger. Nu har forskare för första gången sett en liknande förmåga bland fåglar. Bland den afrikanska papegojan gråjako, närmare bestämt.

– För första gången har vi nu sett att fåglar kan vara motiverade att hjälpa en annan fågel, även om de inte är vänner och även om de inte själva vinner något på det, åtminstone inte i en nära framtid. På så sätt kan vi konstatera att det finns en kognitiv parallell mellan papegojor och oss själva och de stora aporna, säger forskaren Auguste von Bayern vid Max-Planck-Institut für Ornithologie i Seewisen i södra Tyskland, till TT.

Både papegojor och kråkfåglar är kända för att vara "smarta". Exempelvis har forskning visat att den kaledoniska kråkan kan använda en kort pinne för att få tag i en längre pinne som i sin tur kan användas för att peta fram en godbit som finns gömd i en gallerförsedd låda. Kråkor har också stora sociala förmågor, men en kråka hjälper aldrig en annan kråka.

Matbelöning

Men hur är det med papegojor?

– Vi vet av annan forskning som vi gjort att papegojor har en förvånansvärt hög social intelligens och förmåga att samarbeta med varandra, säger Auguste von Bayern.

För att ta reda på mer rekryterade hon och hennes kollegor ett antal papegojor av arten gråjako och blåhuvad ara. Fåglarna placerades sedan två och två i en genomskinlig låda med en transparent skiljevägg emellan. I skiljeväggen fanns ett runt hål. På sidan och in till respektive fågel fanns också runda hål.

– Det första vi gjorde var att träna fåglarna att ge oss metallföremål genom hålet i utbyte mot mat, vilket de lärde sig direkt, säger Auguste von Bayern.

Sedan placerade forskarna samtliga metallföremål hos fågel nummer ett, samtidigt som de satte för hålet in till denna fågel. Därefter satte de handen vid hålet till fågel nummer två, som alltså inte hade några metallföremål att ge forskarna.

Hjälper spontant

– Då hjälper fågel nummer ett till genom att ge metallföremål till fågel nummer två genom hålet i skiljeväggen, så att fågel nummer två kunde ge oss dessa föremål i utbyte mot mat, säger Auguste von Bayern.

Forskningen, som publiceras i Current Biology, visade dessutom att fåglarna hjälpte varandra oavsett om de var släkt eller vänner med varandra, även om de hjälpte sina vänner något mer än vad de hjälpte andra.

– Sju av åtta gråjako gav sin partner föremål spontant, utan någon tidigare träning eller liknande, säger Auguste von Bayern.

Den blåhuvade aran, däremot, hjälpte inte alls varandra.

– Nu ska vi undersöka andra arter. På så sätt hoppas vi kunna ringa in vad som rent evolutionärt drivit fram detta beteende, säger Auguste von Bayern.