Ingen tror på resultat
Ändå en framgång om dödsfienderna sätter sig vid samma förhandlingsbord
Blir fredförhandlingarna om Syrien av i veckan är det närmast ett mirakel.
Därifrån till eld upphör är steget extremt långt.
Bråket om Iran är bara det senaste i raden av hinder som radats upp.
Till att börja med är det ingen av de stridande parterna som egentligen vill sätta sig vid förhandlingsbordet.
Ryssland har tvingat den syriska regimen att delta förmodligen genom att hota med att ställa in livsviktiga vapenleveranser.
USA har vridit om armen på oppositionens största paraplyorganisation, Syriens nationella råd, SNC för att få dem att ställa upp. Tidigare har deras villkor varit att Assad måste lova att avgå för att de ska sätta sig vid förhandlingsbordet. SNC sa ja så sent som i lördags bara för att i dag på nytt hota med att utebli. Oppositionen ogillar att FN-chefen Ban Ki-Moon bjudit in Iran att delta, som ett av ett 30-tal länder. Iran som är den syriske diktatorn Bashar al-Assads främsta allierade.
Part i kriget
Det är lätt att förstå oppositionens invändningar. Vid sidan av Ryssland är det Iran som skickar vapen till den syriska regimen. Man har dessutom låtit Hizbollah, Irans ombud i Libanon, börja strida aktivt på Assad sida i Syrien. Iran är med andra ord en part i kriget.
Därför blir fredförhandlingar utan Iran närvarande tämligen värdelösa. Ska man lyckas ordna eld upphör och sedan fred så måste även Iran vara med på tåget.
Problemet är att båda sidor efter snart tre år av strider och nu dödläge på slagfältet fortfarande tror att de ska kunna vinna en militär seger. Därför vill ingen egentligen förhandla. Det är omvärlden som vill få ett slut på kriget eftersom det destabiliserar hela Mellanöstern och orsakat den kanske värsta humanitära katastrofen sedan andra världskriget.
Symbolisk framgång
Minst 130 000 har hittills dödats. 2,3 miljoner har flytt utomlands och dryga sex miljoner syrier befinner sig på flykt inom landet. I många delar av landet har skolorna varit stängda under lång tid. Sjukvården har brakat ihop. Hela det civila samhället är på väg att upplösas.
Ändå vill de fortsätta slåss.
Därför är förväntningarna på den ända sedan sommaren uppskjutna fredskonferensen Geneve II minst sagt lågt ställda. Bara det faktum att parterna sätter sig tillsammans vid ett förhandlingsbord skulle ses som en stor framgång om än mest av symbolisk natur.
Att dödsfienderna skulle kunnas enas om något som helst i det korta perspektivet framstår som helt osannolikt. Men USA och Ryssland hoppas att bara det faktum att parterna talar med varandra ska leda till att kompromissviljan så småningom tilltar.
Lidande
Förhoppningen är att lite längre fram få till ett eld upphör och därmed minska civilbefolkningens lidande. För därefter ett fredsavtal och en övergångsregering som kan styra landet till allmänna val hållits.
Fredkonferensen startar i Montreaux på onsdag för att flytta över till Geneve på fredag.
Om den nu blir av.
Gör SNC allvar av sitt hot att hoppa av skjuts samtalen förmodligen upp ännu en gång.