’Han sa att jag skulle börja blogga’
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-10-03
Nu börjar Ulf Larssons sambo skriva om sorgen
I måndags hittade hon sin älskade sambo död i hallen.
Nu bloggar Lillemor Torsslow om sorgen efter Ulf Larsson.
– Det är Uffe som ger mig kraften, säger hon.
Två dagar efter chockbeskedet skrev hon sitt första inlägg på bloggen ”En dag i taget – om saknaden efter min kära Uffe Larsson”.
Lillemor Torsslow bestämde sig för att börja blogga om sin sorg efter en tung andra natt.
– Jag vaknade mitt i natten och gick ut på balkongen och skrek: ”Uffe kom hem, jag längtar så mycket efter dig.” När jag gick och lade mig igen blev jag alldeles varm, säger hon.
Hon kände närvaron av sin döde sambo.
”Älskling, du måste börja blogga. Det hjälper dig”, sa han till henne.
– Jag kände så starkt att han är med mig. Jag kan inte förstå att han inte är det fysiskt, säger Lillemor.
Skriver direkt
På bara några dagar har hon fått nästan 100 kommentarer av människor som uttrycker sitt stöd och sin medkänsla.
– Det är fantastiskt. Det hjälper mig genom sorgen.
På bloggen skriver hon direkt till Ulf Larsson. Men det är tungt.
Enligt kris- och traumapsykologen Ylva Novak har människor i sorg alltid haft ett behov av att prata om vad som hänt och hur det känns.
”Bara gråter och gråter”
– Det finns olika vägar ut ur sorgen och det är viktigt att var och en får sörja på det sätt som är bäst för dem, men jag tror att det kan finnas en risk att man ångrar sig senare om man varit för öppenhjärtig i bloggen, säger hon.
Forskning visar att första året i sorg är svårast. För kvinnor är det vanligt att det tar fyra–fem år att komma ur sorgen efter en livskamrat.
– Numera vet vi att man inte klipper av banden till den man förlorat, relationen fortsätter inom en i stället för i den yttre verkligheten, säger Ylva Novak.
Lillemor klarar dagarna med hjälp av dottern Angelica som är med henne dygnets alla timmar.
– Jag bara gråter och gråter. Men hon kramar mig och håller mig i handen när jag vaknar mitt i natten och gråter, säger hon.
Fotnot: Läs Lillemors blogg på uffelarsson.blogspot.com