Nordkoreas diktator känns som den store segraren efter mötet

Wolfgang Hansson

Wolfgang Hansson om toppmötet: ”Inte säkert att nåt kommer ut av det”

När Kim Jong-un lämnade Singapore hade han brutit Nordkoreas internationella isolering men bara gett vaga löften om att ge upp sina kärnvapen.

Trump sa att ”alla kommer att bli imponerade” men direkt efter mötet känns det som Nordkoreas diktator är den store segraren.

Men det är en kluven känsla. För om Kim Jong-un verkligen fullföljer de vaga löften han gett så kommer världen så småningom att ha blivit av med en av sina farligaste och mest svårlösta konflikter. Och i så fall har Donald Trump gjort en stor insats för världsfreden.

Att Trump skulle framställa resultatet av toppmötet som en framgång var givet på förhand. Minsta tecken på misslyckande hade slagit tillbaka mot honom själv som tagit en stor politisk risk genom att gå med på att träffa Nordkoreas diktator.

Därför var det viktigt för Trump att få till någon form av gemensam skriftlig deklaration.

Han regisserade det hela som den erfarne dokusåpaskådis presidenten också är. Först pratade han upp avtalet som någonting fantastiskt som alla skulle bli imponerade av. Att stordåd uppnåtts.

Först flera timmar senare fick vi reda på vad avtalet egentligen innehöll. Det visade sig vara en oerhört allmänt hållen deklaration som vardera parten kan tolka enligt eget gottfinnande.

Noterbart, om än inte särskilt förvånande, var att bara Trump deltog i presskonferensen. Kim Jong-un hade redan åkt hem utan att svara på några frågor om hur han tolkar överenskommelsen.

Att Nordkorea går med på en total nedrustning av kärnvapnen på Koreahalvön låter givetvis bra men i dokumentet finns inga detaljer överhuvudtaget. Vad Kim skrev på var egentligen samma sak som Nordkorea utlovat de senaste månaderna och som ledde fram till att toppmötet överhuvudtaget blev av.

Fram till någon vecka före mötet var Trumps inställning att Nordkorea måste gå med på en "total, oåterkallelig och verifierbar nedrustning" av sina kärnvapen. Något sådant har inte uppnåtts och formuleringen finns inte heller med i avsiktsförklaringen.

Givetvis är det väldigt mycket bättre att Trump och Kim träffas och skriver på papper där de uttrycker en vilja att kärnvapennedrusta och skapa fred än att de på håll hotar varandra med kärnvapenkrig. Men det är inte samma sak som att allt nu är frid och fröjd och konflikten löst. Nordkorea har backat från utfästelser.

Nu återstår sannolikt långa och mycket svåra förhandlingar om hur den här nedrustningen ska gå till. Vad kommer Nordkorea ställa för krav på USA när det gäller att dra bort sitt kärnvapenparaply från den här delen av Asien?

Att tro att Nordkorea utan att få mycket stora eftergifter från USA är berett att göra sig av med sina enda livförsäkring är naivt.

I dokumentet talas det om att USA ska ge säkerhetsgarantier till Nordkorea. Men frågan är vilken form av garantier Nordkorea är nöjda med. Kim Jong-un är bara 34 år och vill säkert sitta i 30-40 år till. Trump sitter i högst sex år till. Hur ska Kim långsiktigt kunna lite på de garantier som Trump ger?

Frågetecknen och fallgroparna är fortfarande väldigt många.

Det lär inte dröja länge innan stark kritik kommer att riktas mot Trump på hemmaplan för att han gett legitimitet åt en av världens mest hårdföra och hänsynslösa diktatorer. Det räcker med minsta misstanke om opposition mot regimen för att människor ska föras till arbetsläger där tortyr och svält är legio.

Frågan är också vad som händer nu. Nordkorea har tidigare varit experter på att dra ut på förhandlingar för att vinna tid. Hur långt tålamod har Trump?

Vi har sett hur snabbt de båda ledarnas humör kan skifta. Just nu är de utåt bästa kompisar men det finns inga garantier om att de inte kan börja hota varandra igen.

I slutändan avgörs framtiden av vad Kim Jong-uns verkliga intentioner är. Är han beredd att ge upp Nordkoreas kärnvapen? 

Under toppmötet visade Trump en propagandafilm för Kim Jong-un som USA producerat som utlovade att Nordkorea kan bli ett välmående och utvecklat land. Trump satsar på att han lyckats övertyga Kim om fördelarna och vill att omvärlden nu litar på att diktatorn gör vad han lovat.

Men kan man verkligen göra det?

LÄS CHATTEN MED WOLFGANG HANSSON:

Signalerna i Trump och Kims handskakning