Här syns krigets brutala verklighet
Publicerad 2016-12-02
MOSUL. En kilometer bakom fronten i Mosul syns krigets brutala verklighet.
Det är skadade barn.
Döda barn.
Det finns många sätt att berätta om slaget om Mosul. Man kan rita kartor över hur koalitionen sakta rycker fram och terrorgruppen IS pressas tillbaka.
Beskriva styrkeföhållanden. Räkna stridsvagnar, soldater och gevär.
Man kan också att ställa sig utanför en fältklinik en kilometer bakom fronten i östra Mosul. Dröja kvar där i några minuter, tills det skriker i gruset och nästa fordon med skadade sladdar in och sjukvårdarna som alltid ropar:
– Krypskytt!
– Splitterskada!
Man kan se hur handen skakar på en pojke som fått ett avsnörande förband för att inte förblöda, samtidigt som en man i fyrtioårsåldern kommer in, skjuten i buken av en krypskytt.
Vi har tappat räkningen över hur många vägspärrar vi passerat för att nå Mosul. Hur många övergivna städer, utbrända bilar och hus.
Explosioner och kulspruteeld
Nu smäller det bortifrån fronten. Tunga explosioner. Kulspruteeld.
Sjukvårdaren förste sergeant Kabir tar mannens puls och inleder hjärt- och lungräddning, men avbryter den snabbt. Döden är ett snabbt konstaterande.
Sergeanten börjar linda in kroppen i filtar. Det är då, precis i den stunden, som det går upp för mannens två söner vad som har hänt.
Pojkarna går ner på knä, tar stöd mot en vägg och sjunker ner på golvet i kvidande gråt.
Kroppen bärs ut för att köras till en närliggande moské.
Sergeant Kabir sopar undan blodet och småstenarna, ut på den leriga gatan som redan är full av använda plasthandskar och droppåsar och kvarlämnade patientkläder. En liten klänning med lejonmotiv ligger nedtrampad i leran intill en ensam blå sandal.
Tio minuter senare kommer nya skadade. Den här gången är det två soldater från den irakiska armén.
– No pictures!
”Att se barn som dör... det går inte”
Ordern till oss journalister är strikt: ingen får ta bilder på skadade militärer. Hur många soldater i den irakiska armén som har dött i den sex veckor långa offensiven mot den IS-kontrollerade miljonstaden är hemligt. Fienden ska inte få glädjas åt några framgångar, moralen bland de egna får inte försvagas.
Sergant Kabir, som jobbat hela natten, sätter sig ner och pustar ut. Fältkliniken, berättar han, ska egentligen bara ta emot skadade soldater. Men hela tiden kommer civila, hundra om dygnet är inte ovanligt.
– De har ingen annanstans att ta vägen. Vi måste ta emot dem, annars vore vi inte människor, säger han och tömmer koppen med te.
– Det mesta går på rutin. Men att se barn som dör… det går inte.
Någon minut senare avbryts lugnet av ljusa skrik. Ett militärfordon rullar in med tre barn. Trettonårige Ali Moofiks haka har skjutits sönder, tungan hänger ut och benet rycker. Också de två systrarna, tolvåriga Wijdan Moofik och sjuåriga Rahma Moofik, är svårt skadade.
– Mitt huvud, mitt huvud! ropar Wijdan.
Såren är överallt på barnen. Sjukvårdare pressar med händerna över de värsta skadorna för att hejda blödningen.
För bara tio minuter sedan lekte alla tre ute på gården i huset i stadsdelen Khadisey. Eller var de inne i familjens garage och lekte? Uppgifterna från de skärrade grannar som sprungit med militärfordonet hit går isär.
Barnens mamma är stum. Hon står vid sidan av, vinkar åt olika håll, som om hon ville påkalla hjälp som inte finns.
”Mitt huvud! Mitt huvud!”
Familjen hade överlevt två år och fem månader och tjugoen dagar med IS. Men när befrielsen kommit, när räddningen bokstavligen stod utanför deras dörr, krossades allt av slumpen och en inkommande IS-granat.
Barnen får bandage och kompresser, morfin mot smärtan och foliefiltar för att hålla värmen. Det är allt man kan göra här. De bärs ut till ambulansen, som ska ta dem till närmaste sjukhus, i staden Erbil. En resa som normalt kan gå på 45 minuter, men som nu, med alla vägspärrar, tar minst det dubbla.
Det sista vi hör är Wijdans ljusa skrik genom ambulansen.
– Mitt huvud! Mitt huvud!
Efteråt är det som om orden försvinner.
Som om det inte finns något mer att säga om kriget och dess offer. Jag går runt en stund på kliniken, andas in lukten av desinfektionsmedel, slås av hur liten den är. Två enkla rum i ett oansenligt bostadshus, det är allt. Ändå återspeglar den i all väsentlighet det som sker.
Hela det här förbannade kriget kan skildras på många sätt. Men det kan också beskrivas med enklast tänkbara ord.
Barn skadas.
Barn dör.
FAKTA: Slaget om Mosul
Mosul har varit ockuperat av IS i två år.
På måndagsmorgonen sa Iraks premiärminister Haider al-Abadatt att offensiven för att ta tillbaka staden inletts.
1. De här deltar i slaget om Mosul:
6 000 IS-anhängare finns inne i staden. De står mot:
Uppemot 60 000 irakiska trupper, förstärkta med kurdiska peshmerga-soldater.
Dessutom deltar både sunnimuslimska och shiamuslimska miliser, som slåss med den irakiska (shiamuslimska) regeringens välsignelse. Mosul är en sunnimuslimsk stad och därför är de shiamuslimska soldaternas deltagande mycket känsligt. Miliserna har skördat stora framgångar på slagfältet, men har också anklagats för övergrepp på civilbefolkningen i sunnimuslimska områden.
Situationen komplicerades ytterligare sedan även turkiska trupper samlats utanför Mosul. Något som väckt protester från den irakiska regeringen. Några shiamiliser har sagt att man kommer strida mot turkarna och "ge dem samma behandling som IS".
2. Så ska slaget gå till
De irakiska och kurdiska trupperna ska först rensa de närliggande byarna från IS-krigare. Anfallet ska ske från söder, norr och öster. Kurderna kommer att stoppa IS-krigare som flyr österut, samt ta hand om flyktingar. De kommer dock inte att gå in i staden. Själva stadskärnan ska tas av de irakiska specialtrupperna, som är tränade av USA, och som tidigare befriat städer som Tikrit och Falluja från IS.
3. Vad händer sedan?
Få tvivlar på att IS kommer att besegras. Men vad som händer sedan är en stor anledning till oro. Slaget kommer att utlösa en stor flyktingvåg, med upp till 1 miljon människor.
– Mosul riskerar att bli den största katastrofen på många, många år. Hundratusentals människor kommer att behöva hjälp med vatten, mat, tak över huvudet - allt man kopplar samman med mänskliga katastrofer, säger Bruno Geddo, representant för FN:s flyktingorgan UNHCR, till TT.
Många olika grupper har gått ihop för att krossa den gemensamma fienden IS, men frågan är vad som händer när slaget är vunnet? Det irakiska samhället är djupt splittrat efter år av sekteristiskt krig och i Mosul kommer det finnas tungt beväpnade sunni, shia, kurder och kanske även turkar i området. Shiamuslimska milisledare, som stöds av Iran, har gjort problematiska uttalanden före offensiven, som går ut på att slaget är ett led i att krossa sunnimuslimerna. Turkiet har å sin sida krävt att inga shiamuslimska miliser ska delta i Mosul.
Mosuls befrielse kan mycket väl sluta med ett allas krig mot alla, skrev Aftonbladets utrikeskommentator Wolfgang Hansson nyligen.