I formtopp till festivalen

Det väljs och vrakas. Önskas, sias, budas och bokas. Festivalledningarna försöker likt en Lagerbäck inför EM bygga det formstarkaste laget inför sommarsäsongen.

När avsparken sker vill alla ha den mest kompletta uppställningen som springer ut på lervällingen. Lagom doser av allt: publikfriande målsprutare som garanterar folkets jubel, stabila backar som täpper till öppna mål för kritikerna, överraskande mittfältare som ingen annan tänkt på och några heta, helst tillräckligt smala, nykomlingar.

Ni fattar. Man siktar folkligt och brett, men det krävs också ett visst mått kreddighet för att alla ska bli nöjda. Redan nu, i krokustider, ska de gissa sig till vilka blommor som slår ut lagom till högsäsongen – och inte hunnit vissna när startsignalen väl ljuder.

För det är nu som slaget om publiken sker. Biljettförsäljningen måste komma i gång och därför hinner bläcket på kontrakten knappt torka innan pressmeddelandena skickas ut.

”Kent till Arvika” ... ”Kent till Peace & Love”. ”Men kolla oss då, vi har Håkan på hemmaplan”, viftar förra årets uppstickare Way Out West. ”Och vi har både Håkan och Kent!”, kontrar Arvika – som för att hålla spänningen vid liv bestämt sig för att släppa en ny bokning per dag i två veckor (har de tur kan det då bli hela 14 ”gratisannonser” i form av redaktionella notiser).

I Stockholm lägger de Where the action is samtidigt som veteranen Hultsfred och alla undrar vem som ställer bäst spelare på plan och vinner matchen. Men glömmer att publiken förmodligen gör som den alltid gjort när det kommer till festivaler: De flesta bryr sig inte nämnvärt om årets spelare. Man väljer av tradition, eller av bekvämlighet. Kanske rent av den festival som man tycker har skön-ast stämning.