Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Helge

Lantligt sekelskifteshus med modern design

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-26

"Vårt hem är ljust, öppet och vilsamt"

Sol, sol, sol … Det känns som om ljuset flödar från alla håll hemma hos familjen Gilliusson i Sundsvall.

Det fick dem att falla för det gamla sekelskifteshuset.

– Det var öppet och välkomnande och vi kände direkt att här ska vi bo, säger Petra.

Lite inklämt bakom ett modernt äldreboende i centrala Sundsvall, ligger det gamla sekelskifteshuset med sitt karaktäristiska torn och sina höga, spröjsade fönster.

– Första gången vi tittade på det valde vi bort det för lägets skull. Men andra gången föll vi för det trots det, säger Petra Gilliusson.

När vi kommer in i den ombyggda hallen förstår vi varför: ljuset. Det flödar in. Från köket, hallen, vardagsrummet …

–?Huset var ljust och kändes vänligt och varmt. Vi letade efter något gammalt som vi kunde ge en modern touch. Och nu kände vi direkt att det här är ju huset, här ska vi bo.

Tornet blev barnrum

Det var nio år sedan. Innan de flyttade in renoverades huset helt efter en vattenskada, bland annat gjordes tornet om. Från att ha varit en trappa blev det hall och på övervåningen ett barnrum, där dottern Julia, 7, bor i dag. På köpet fick man också en gästtoalett, en ny trappa och en öppen passage till köket.

–?Vi ville att det skulle vara öppet och att det skulle finnas kontakt mellan rummen. Det skulle vara välkomnande.

Och det är det.

Vilsamt med milda färger

Färgerna är dämpade och diskreta – något som Petra valt mycket medvetet.

–?Vår tanke var att det skulle vara vilsamt med några få färger. Allt här går i vitt, beige, svart och grått.

De flesta som kommer hem till dem brukar säga samma sak: Å, vad stort det är och ljust.

Framför kakelugnen i det stora allrummet på bottenplanet står kohudspallar och en kofäll ligger på golvet. Just kohudar är en av Petras favoritdetaljer. Och kakelugnar.

–?Jag är barnsligt förtjust i kakelugnar, att kunna elda i dem på vintern och krypa ihop på fällen framför med ett glas vin – det är livskvalitet.

Petra strålar när hon berättar om sitt hus. Det märks att hon känner starkt för det.

Ville behålla husets själ

I fem år höll hon och hennes man Johan på att varsamt renovera.

–?Vi försökte behålla så mycket av husets själ som möjligt men blanda upp det med moderna inslag.

I köket är kontrasterna tydliga. Köksutrustningen är modern utan omsvep med en stor rostfri fläktkåpa, ljusa mosaikplattor på arbetsväggen och hyllor i rostfritt stål.

Men fönstren, dörrkarmen och golvet känns sekelskiftsgamla. Särskilt golvet.

Det består av rejäla, ljusa furubrädor som kärleksfullt skuras med såpa och lite vitt pigment varannan vecka. Likadana träplank ligger i hela huset.

I vardagsrummet kompletteras de med ekbord och ekstolar.

–?Vi började samla på ekmöbler när det var modernt, men innan vi hunnit byta ut allt hade det nästan hunnit bli omodernt. Men det spelar ingen roll. Man tröttnar inte så lätt på ek. Det är en mittemellan-färg som skapar kontrast till allt det vita.

Från fyra höga fönster flödar ljuset in över vardagsrummet. På golvet står vanliga risgolvlampor från Ikea, men en av dem är väldigt sned och ser ut som en elefantsnabel.

Älskar musik

–?Min son satte sig på den så att det blev så där sned. Men vi har behållit den. Ett hem ska tala om vilka som bor där.

Som det svarta pianot som står utmed väggen i vardagsrummet, det säger också mycket om familjen Gilliusson.

–?Sång, musik och inredning är mina stora intressen.

Musik är ett stort intresse även för hennes man. På övervåningen står en mängd instrument uppställda bredvid teven.

–?Teven är nog Johans favorit i huset, säger Petra och skrattar.

En plats för återhämtning

Petra växte upp i ett funkishem. Men inredningsintresset kommer inte hemifrån.

–?Det började i tonåren när jag läste inredningstidningar. Sedan har jag fortsatt och odlat detta intresse.

Och fortfarande älskar hon att koppla av med en inredningstidning. Just avkoppling är något hon ofta återkommer till: att hemmet ska vara rofyllt, ett ställe för återhämtning och vila.

Text: Bo Svernström

Foto: Sara Ringström

Följ ämnen i artikeln