Här avslöjas oljebolagen

Hemligt dokument visar: Krigsherre skulle få betalt för att köra bort civilbefolkning

helskärm

Här är dokumentet som avslöjar hur oljebolag i ­Sudan tar hjälp av en ökänd krigsherre för att rensa oljeområden på ­rebeller och civila.

Regeringen i Khartoum lovar milisledaren Paulino Matip pengar – från oljebolagen.

– Dokumentet är unikt. Det visar att en general som utförde etnisk rensning skulle få betalt av ­oljebolagen, säger forskaren Johan Brosché.

helskärm

Dokumentet är daterat den 27 juli 1998. I några få men glasklara rader ger det sudanesiska försvarsministeriet instruktioner till krigsherren Paulino Matip, som verkar i oljeregionen i södra Sudan.

Dokumentet är märkt ”mycket hemligt” och har rubriken: ”Bevakning av oljebolagen”.

Garanterades vapen

I fyra punkter instrueras Paulino Matip om förutsättningarna för bevakningsoperationen – och vad Sudans regering kräver av honom. Krigsherren garanteras alla de vapen, all den ammunition och alla de fordon han begär. Utrustningen ska levereras av arméns 28:e brigad i Rubkona.

Han utlovas dessutom pengar från oljebolagen. Pengarna betalas ut via regeringen i Khartoum. Så här står det i brevet:

”Angående fordonen kommer oljebolagen se till att en del kontanter tillförsäkras via energi- och gruvministeriet.”

Ökänd i Sudan

I den fjärde och sista punkten ges följande uppdrag till krigsherren:

”Det åligger er att rensa alla byar och rebellfickor i närheten av oljefälten fram till Gogrials gräns.”

Enligt freds- och konfliktforskaren Johan Brosché vid Uppsala universitet är dokumentet unikt och visar kopplingen mellan övergrepp mot civilbefolkningen och oljebolags verksamhet i området.

– Det visar att en general som utförde etnisk rensning skulle få betalt av oljebolagen, säger Johan Brosché.

Johan Brosché säger att Paulino Matip är känd för att vara en av de i Sudan som utfört flest brott mot de mänskliga rättigheterna.

– Enligt Human Rights Watch utförde han etnisk rensning för att oljebolagen skulle kunna utvinna olja. Att han skulle få betalt av oljebolagen för att utföra det visas av dokumentet.

Vid den här tiden, 1998, är tre oljekonsortier närvarande i området. I två av dem är svenska Lundin Oil och ­kanadensiska Talisman ­huvudägare. Det tredje är ett asiatiskt oljekonsortium.

Paulino Matip står på ­regeringssidan i konflikten med rebellerna i södra ­Sudan, han har något år tidigare fått titeln general. 1998 är hans uppdrag att kontrollera de viktiga oljeområdena i södra Sudan åt regimen i Khartoum.

Jobbade åt regeringen

Matip använder bland ­annat barnsoldater i sina styrkor och har sin bas i Rubkona – ett samhälle som vid den här tiden också är bas för svenska Lundin Oil.

Dokumentet från försvarsministeriet binder i sig inte Lundin Oil till att ha ­betalat den ökände krigsherren för hans tjänster, men det bevisar att Matip jobbade åt regeringen i Khartoum.

Och det visar att Paulino Matip utförde militära operationer åt regeringen – med koppling till olje­bolagen.

Förnekar barnsoldater

I en dokumentärfilm från 2001 syns Lundins ordförande Ian Lundin omgiven av beväpnade barnsoldater i Sudan. Bengt Nilsson, som gjorde filmen, säger att soldaterna tillhörde Paulino Matips styrkor:

– Det var han som hade kontrollen över området.

Men Ian Lundin förnekar att det förekommit barnsoldater i företagets områden i Sydsudan.

– Vi har aldrig haft beväpnade vakter vid våra anläggningar. All vår säkerhetspersonal var obeväpnad och endast inblandad i projekt som rör samhällsutveckling, sa han till Aftonbladet i förrgår.

Kammaråklagare Magnus Elving leder förundersökningen om brott mot den humanitära rätten i Sudan, där Lundin Oil letade olja.

Och han bekräftar att det hemliga dokumentet från försvarsministeriet är en del i utredningen.

Aftonbladet har sökt ­Lundin Petroleum – som Lundin Oil heter i dag – för en kommentar om dokumentet och vad det betyder, men inte fått något svar.

I en egen rapport från 2001 beskriver Lundin Oil Paulino Matip som ”representant för lokalbefolkningen”.

Organisationerna som kritiserar Lundin

FN – maj 1999

FN-rapportören Leonardo Franco rapporterar att regeringsstyrkor attackerar civila där Lundin letar olja och att ”oljefrågan” allvarligt trappat upp konflikten.

Amnesty – maj 2000

I rapporten ”Sudan: The Human Price of Oil” kopplar Amnesty samman brott mot mänskligheten i Sudan med de internationella oljebolagens närvaro.

FN – mars 2001

Gerhart Baum, FN:s specielle rapportör för mänskliga rättigheter i Sudan, är starkt kritisk och hävdar att ”regeringen fördriver lokalbefolkningen för att oljeföretagen ska kunna fortsätta verksamheten”.

Christian Aid – mars 2001

Christian Aid presenterar rapporten ”The Scorched Earth: Oil and War in Sudan” med svidande kritik av den så kallade Lundinvägen.

Läkare utan gränser – april 2002

Läkare utan gränser släpper rapporten ”Violence, Health and Access to Aid in Unity State/Western Upper Nile, Sudan”. Rapporten nämner inte Lundin Oil vid namn men visar hur området där Lundin prospekterar har förvandlats till ett inferno för civilbefolkningen.

Human Rights Watch – 2003

I rapporten ”Sudan, Oil and Human Rights” slår HRW fast att Lundin blundade för regeringsarméns dödande, plundringar och bombningar mot civila mål.

ECOS – 2010

European Coalition on Oil in Sudan, en paraplyorganisation för ett 50-tal frivilligorganisationer, presenterar rapporten ”Unpaid Debt – the Legacy of Lundin in Block 5A, Sudan 1997-2003”. Organisationen kräver kompensation för oljekrigets offer.