Sakineh-protesterna skakar diktaturen
Wolfgang Hansson: Svårt att avgöra äktheten i hennesTV-framträdande
Att den iranska regimen för andra gången paraderar steningsdömda Sakineh Mohammadi Ashtiani i TV visar åtminstone en sak.
Prästdiktaturen tar mycket mer intryck av den massiva internationella kritiken än man utåt vill medge.
Iförd slöja sitter Sakineh i fängelset framför en videokamera och bedyrar att hon inte alls blivit piskad 99 gånger som straff för att utländska tidningar publicerat en - som det senare visade sig förväxlad - bild av henne utan slöja.
– Jag har inte torterats alls, säger Sakineh i inspelningen. Allt jag säger är mina egna ord. Ingen har tvingat mig att framträda framför kameran.
När myndigheterna i ett förtryckarsamhälle som det iranska förser internationella media med tillrättalagt material som inte går att kontrollera så ringer alla varningsklockor på en gång.
I Sakinehs fall är det dessutom andra gången.
Erkände
I mitten av augusti "erkände" hon i en bandad intervju sig skyldig till mordet på sin man och att hon låtit sig förföras av en släkting. Ett brott för vilket hon dömts till döden genom stening. Hon sa också att hon aldrig ville att hennes fall skulle bli känt utomlands.
Syftet den gången var att motivera den fällande domen efter uppgifter i utländska medier att hon i själva verket var oskyldig. Även denna gång är det enda skälet att föra fram regimens bild av fallet.
Äktheten i Sakinehs framträdanden går inte att fastställa.
Är det ens hon som talar? Eftersom hon bär slöja är det svårt att fastställa identiteten. Här biter sig regimen sig i svansen med sina egna regler. Även om det är hon får hon inte visa sitt ansikte eftersom det i sig är ett brott.
Tortyr och hot
Yttrar hon sig verkligen frivilligt? Det kan vara så men jag vågar påstå att det mesta talar för att hon instruerats exakt i vad hon ska säga. Under hot eller efter misshandel eller tortyr.
Den iranska regimen är inte känd för att lägga fingrarna emellan. Enligt alla människorättsorganisationer är tortyr och hot vanligt förekommande i iranska fängelser.
Även om Sakineh inte är någon traditionell politisk fånge så har kampanjerna för hennes sak i utlandet gjort henne till ett problem för regimen och fört upp saken på högsta politiska nivå.
Låter de stena henne till döds eller avrättar Sakineh på annat sätt blir det ett ramaskri i omvärlden. Alla från president Barack Obama till utrikesminister Carl Bildt har redan vädjat till regimen för hennes sak.
Ställer de in avrättningen kan det ses som man ger efter för påtryckningar i väst. Ett svaghetstecken president Ahmadinejad absolut inte vill servera sina fiender.
Ändå kan alla runtom i världen som kämpat för Sakinehs sak kan känna visst hopp. Protesterna har spelat roll. Regimen bryr sig.