”En god granne och vän”

QUNU, SYDAFRIKA. Här I den lilla byn Qunu har Nelson Mandela levt som barn och som pensionär.

Här ska han också begravas, vid sidan av sina föräldrar.

– Madiba var en god granne och vän, berättar Kekane Geledwouna som ätit åtskilliga middagar med den forne presidenten.

helskärm

På de vackra böljande kullarna tre mil söder om staden Mthatha ligger de små stenhusen nästan som de vore utslängda lite huller om buller. Kor, getter och hundar går lösa överallt.

Ett hus skiljer sig från alla andra – det byggde Nelson Mandela när han släpptes efter sitt långa fängelsestraff.

– Han har alltid älskat den här byn och här ville han leva på sina ålders dagar, berättar Kekane som inte själv vet hur gammal han är ”men nog nästan lika gammal som Madiba”.

Nelson Mandela bodde här fram tills han blev sjuk i december förra året. Nu bor hans kusin Nombuelo där, en åldrig kvinna som liksom den övriga familjen åkte till Johannesburg i går morse för att ta farväl.

– Nästan alla i byn kände Madiba, som alla här kallar honom, berättar Nokuzola Tetani som arbetar på det lilla Mandela-museét som finns i byn.

– Han var en enastående man och hade ett minne som få. Han tog långa promenader varje morgon, han stannade och talade med alla han mötte. Och alla ville ju prata med honom. Om det var någon han inte kände frågade han vilka som var personens föräldrar – och dem kände han naturligtvis.

”Älskade sina grannar”

Nelson Mandela var född i grannbyn men kom till Quno när han var tre år. Han gick i byns lilla skola och han lekte på fälten. Här la han grunden till sin storhet.

– När han var 19 år skulle han giftas bort, berättar Nokuzola. Men han ville inte. Istället stal han och hans kusin en ko som de sedan sålde. För pengarna de fick flydde de till Johannesburg där han började studera.

Hans föräldrahem finns kvar, även om det mesta är raserat. Hans nya hus ligger alldeles intill.

– Han har tillbringar mycket tid här i byn, framför allt sedan han avgick som president. Han älskade byn och han älskade sina grannar. Här hade han det dessutom lugnt.

En av grannarna är Kekane Geledwouna.

– Våra pappor bodde också grannar, berättar han. Och när Madiba återvänder hit lät han bygga ett hus åt min familj så vi också skulle vara grannar.

– Vi umgicks kanske inte så hemskt mycket, men vi drack regelbundet te tillsammans. Och ibland åt vi middag ihop, vi hade många intressanta diskussioner. Det var främst efter hans frigivande som vi lärde känna varandra.

– Han var verkligen en fin man.

Det märks tydligt att han är stolt över att känna Nelson Mandela.

”Fick sluta som tomte”

Mandela har också gjort mycket för sin hemby. Barnen värnade han extra om.

– Varje jul delade han ut presenter till alla ungar i byn, berättar Nokuzola. Hundratals barn stod i kö för att få en gåva av honom. Han gjorde det med värme och det gjorde honom glad.

Ryktet om Mandelas vänlighet spred sig dock till andra byar i omgivningarna.

– De sista åren stod minst tusen barn i kö. För fem år sedan var han tvungen att sluta vara tomte, de blev helt enkelt för många. Dessutom var det svårt att garantera hans säkerhet eftersom det inte bara var barn som kom till byn den här speciella dagen.

På en av kullarna ligger Nelson Mandelas föräldrar begravda.

Där ska han själv också få sista vila. I en by som han alltid älskat, i trakt där ha kunnat dra sig tillbaka och fått leva ett normalt trivsamt liv.

Quno är också byn där han lekte som barn – byn där denne landsfader skapade sina första politiska tankar.

– Det var självklart att han skulle begravas här, konstaterar Nokuzola Tetani. Det var hans absoluta vilja.