Han släpps ut – 10 månader efter mordet

Eric Tagesson

Morddömde 17-åringen har permissioner - tio månader efter domen

Han är 17 år och dömdes för mordet på Joakim Karlsson i Vallentuna.

Nu, tio månader senare, har han permissioner - helt på egen hand.

– Det är ett jävla hån, ­säger mordoffrets syster ­Rose-Marie.

Joakim Karlsson, 22, knivmördades i Vallentuna cen­trum i september 2012 av två gärningsmän. Hela dödsmisshandeln fångades av Icas och Nordeas övervaknings­kameror. En av de gärningsmän som identifierades var 17-åringen.

Joakim Karlsson höggs med en kökskniv åtta gånger. Tingsrätten kom fram till att det var 17-åringen som, tillsammans med kamraten ­Simon Arnamo, 22, knivhögg och misshandlade Joakim Karlsson till döds.

På grund av sin låga ålder dömdes 17-åringen till tre års ungdomsvård i stället för till fängelse.

Simon Arnamo är fortfarande på fri fot, på flykt undan rättvisan.

’Känner obehag’

Domen mot 17-åringen meddelades för tio månader sedan.

Han har redan obevakade heldagspermissioner.

– Vi har fått brev om att han hade en permission förra ­månaden. Nu ska han tydligen ha en obevakad permission till, säger Joakims syster Rose-Marie.

Som anhörig till 17-åringens mordoffer måste hon informeras när han vistas utanför ­institutionen.

Hon och övriga familjen tycker det är olustigt att han släpps ut så snart efter domen.

– Det är för jävligt. Dess­utom känner jag ett visst obehag. Hans mamma, dit han ska, bor ju bara ett par pendeltågstationer från mig.

Redan när domen mot 17-åringen kom blev Joakims anhöriga besvikna.

– Han fick tre år för att ha ­tagit Joakims liv, det kändes fruktansvärt.

– Och nu det här – har man dömts ska man väl sitta av sitt straff, och inte vara ute en massa? Det känns som att rätts­väsendet slår oss i ansiktet.

Hoppas varje dag

Att Simon Arnamo, den ­andre gärningsmannen, fortfarande är på flykt är också ­jobbigt för familjen.

– Varje dag går man och ­hoppas på att få ett samtal om att han gripits.

Familjen tycker att det gör 17-åringens permissioner än mer märkliga.

– Jag är ju orolig för att han också ska sticka. Hans kompis har ju lyckats hålla sig borta.

Hon beskriver sin mördade bror som en glad, lojal kille som alltid ställde upp och tyckte om att leka med sin ­lille systerson. Hon tänker på­ ­honom varje dag.

– Man läser om sådana här saker, och så tänker man att det måste vara fruktansvärt för de anhöriga till offren.

– Men jag tänkte aldrig att det skulle kunna hända mig.

’Individuell bedömning’

Arne Andersson är institutionschef på Statens institutionsstyrelse, som beslutar om permissioner för de unga som dömts till sluten ungdomsvård. Han säger att han inte kan ­uttala sig i det enskilda fallet.

– Det görs utredningar kring de enskilda. Efter en ansökan antingen beviljar eller avslår vi permissioner.

Det finns inga tydliga regler om hur lång tid efter en dom obevakade permissioner kan beviljas.

– Det är en individuell bedömning.