Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Helge

Medelhavet i Sigtuna: En dröm i lärkträ!

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-07-17

Med sjön bakom knuten tronar Annelies och Rogers växthus – en arkitektritad oas för fest, vila och odling.

Italien ligger i Sigtuna. Åtminstone finns känslan av Medelhav i växthuset som ligger i Annelie och Roger Brembergs villaträdgård.

Bland hundraåriga äppelträd, bakom väggar av glas trivs vinstocken, apelsinen och olivträdet.

Solen står högt på himlen och strålarna flödar in genom glaset. Det lite skrovliga tegelgolvet värmer fotsulorna och de ännu gröna frukterna på citronträdet tynger grenarna. De små apelsinerna är redan gyllene orangefärgade. Mitt emot citronerna trivs vinstocken tillsammans med olivträdet. Man kan tro att vi är vid Medelhavet men genom växthusets öppna dörr kommer en sval bris – från Mälaren.

I Annelies och Rogers växthus i villaträdgården i Sigtuna råder ett lugn på gränsen till sömnighet. För alla lata dagar har de byggt en väggfast säng i växthuset. På det härligt inbjudande lapptäcket i orange och rosa ligger kuddar i lila nyanser som påminner om aubergine och plommon.

–?Sängen, eller dagbädden, är viktig. Jag använder den mycket. Tidigt på våren smiter jag ut hit med en bok och en kopp kaffe. Våren är den bästa tiden när vi har hela sommaren framför oss, säger Annelie.

I krukor och höga urnor har de planterat lättskötta växter som pelargoner och ett olivträd. Olivträdet har Annelie inte bara planterat för att det är så lätt att handskas med, utan också för dess symboliska betydelse.

–?Olivträdet är ju en symbol för fred.

Grönt överallt

När man tar igen sig på bädden kan man ligga och titta på de två små buddhorna som Annelie ställt på en hylla.

Växthuset ligger inbäddat bland trädgårdens äppelträd, vildvin och kaprifol samt en buskspirea som nu på försommaren liknar ett skummande vattenfall med alla sina vita blommor. På vägen bakom buskspirean hörs prat och skratt på främmande språk – turister på väg ner mot vattnet. Men inne i växthuset är det stilla.

–?Vi ville ha en plats för vila och rekreation, säger Annelie.

Men det hindrar inte att man ställer till med kalas i växthuset ibland. För några veckor sedan hölls en dopfest för familjens minsting, på sensommaren äter man kräftor här och på vintern är det inte ovanligt att glöggen dricks i växthuset.

–?Också tonårssönerna använder växthuset till sina fester då och då.

Gammal stil

Någon el finns inte, men golvet är isolerat och på vintern höjs temperaturen med värmeljus och många vänner.

I fem år har växthuset funnits på sin plats i trädgården, men det känns tidlöst. Det är byggt i lärk-

trä som inte kräver någon behandling och som grånar vackert med tiden. Alla beslag är gjorda efter en gammal modell, och vattenrännorna är i koppar. Det är en barndomsvän till Annelie, Hans Suominen, som är arkitekt, som ritat huset.

–?Och en annan god vän som är snickare byggde växthuset i Ystad och monterade det sedan här.

Växthuset har sina finesser. På båda sidorna om dagbädden finns dolda förvaringsutrymmen och bänken som löper längs ena långsidan kan lätt fällas ner om man är många.

Det gör förstås att odlingen har fått stryka på foten en smula.

–?Första året ägnade vi oss mer åt växterna och odlingen, men nu bara är vi här. Men vinet har vi klippt ner under våren, vi satsar på att få vindruvor i år, säger Annelie.

Text: Viktoria Hårdstedt

Foto: Per Björn

Följ ämnen i artikeln