Paulina Palmgren undersöker människans villkor
Aktuell med nytt album
Uppdaterad 2020-11-16 | Publicerad 2020-11-14
Poetisk och eklektisk pop i en lekfull skrud av syntar och organiska instrument. Efter att, tillsammans med Jonatan Järpehag, ha skrivit lejonparten av låtarna på Helen Sjöholms första soloplatta som släpptes tidigare i höstas, är artisten Paulina Palmgren aktuell med ett nytt album. Ett album som rör sig mellan paradiset och jorden – om det nu är två olika ställen.
– Det är en hyllning till livet med allt vad det innebär, säger Uppsalaartisten.
Elva spår av existentiell wanderlust. Finns det ett paradis? Kommer vi att komma dit? Är vi redan där? Det är de, inte så små, frågorna artisten Paulina Palmgren begrundar i nya albumet, Paradiset och jorden.
– Jag började tänka på människans villkor och ville försöka ta mig an det här ett ganska stora ämnet ur nya infallsvinklar. Det väckte upptäckarlust och fantasi. Skivan handlar också om avsked, för att allt vi har här är ju egentligen sådant vi lånar. Samtidigt låtsas vi att allt som finns här är bara för oss och det finns något vackert i att helhjärtat anamma det, säger hon.
De poetiska texterna blev ett sätt för artisten att ta sig an ämnet. Med en luddighet som hon beskriver som nödvändig:
– För att komma så nära sanningen så måste det bli rätt luddigt tror jag. Jag vet inte hur mycket skivan egenligen säger, men det är det här jag försöker formulera mig kring.
Skrivit låtar åt Helen Sjöholm
Paulina Palmgren är dubbelt aktuell i höst. Tillsammans med musikproducenten och sambon Jonatan Järpehag (känd från bl.a. bandet Karakou) har hon skrivit flera av låtarna på Helen Sjöholms första soloplatta, En ny tid, som släpptes tidigare i höstas.
Musikbolaget Universal hörde av sig till duon och frågade om de ville testa att skriva något till Sjöholms kommande skiva. Det blev sex av åtta spår.
– Helen är ju en otrolig idol som man har haft sen man var yngre. Så det var fantastiskt att få den här möjligheten och chansen. Och otroligt inspirerande att ha den här vackra rösten att tillgå, säger Paulina Palmgren.
Samarbetet drog igång förra hösten. Helen Sjöholm dök upp hemma hos paret i Luthagen titt som tätt.
– Vi jobbade mycket här, bollade texter – hon hade definitivt feedback på vissa texter. Vi skrev låtar ihop och jobbade ganska nära. Det var lärorikt, utmanande och skoj. Men det kändes helt naturligt. Det är först i efterhand, när hon uppträder med låtarna på TV som det slår mig hur mäktigt det här är. Känslan är lite: ”oj, vad har vi gjort?!”.
Musiken inte självklar
För fem år sedan kom Palmgrens engelskspråkiga debutalbum Any day now, som fick musikrecensenter att jämföra henne med Regina Spector. Tre år senare två EP: På randen: Kapitel 1 och På randen: Kapitel 2. Men musiken som karriärval var allt annat än given. Hon säger att hon absolut inte var "stjärnan i familjen".
– Jag var tyst och tillbakadragen som barn. Jag ville kanske snarare bli skådis, dansa, eller bli designer. Eller måla. Att det blev musiken kom nog med bekräftelsen den gav mig, säger hon.
Det var när Paulina gick på gymnasiet som hon började skriva låtar, lite i hemlighet, texter som hon bara visade för en kompis. Först när hon pluggade komposition och låtskrivning på Kaggeholms folkhögskola förstod hon att hon hade talang och ville arbeta med musik. Hon rabblar upp många inspirationskällor: Joni Mitchell, Anna Ahnlund, Sara Parkman, Karin Boye, Ellen Key – bland andra.
Hur skulle du beskriva ditt sound?
– Det var någon som sa att han tyckte att det att var "jordigt", det tyckte jag om. Mitt sound rör sig väl inom någon slags popgenre, någonstans mellan syntar och organiska instrument. Jag hoppas att det upplevs fantasifullt och lekfullt. Jag försöker hitta intressanta ljud i kombination med varandra. Fantasin är viktig för mig, att försöka lyfta blicken och hitta en kostym som känns överraskande och spännande.
”Musik ska ge lyssnaren någon slags genomsköljning”
Hon arbetar tätt ihop med sambon Jonatan Järpehag i nästan alla projekt. Paret har dessutom gemensamt skrivit spelmusik, bland annat till spelet Surviving Mars. Att arbeta ihop med sin partner beskriver Paulina Palmgren som naturligt. Numera.
– Jag brukar säga att vi har hittat våra roller. I början var det mycket mer maktkamp, typ, om vem som sitter närmast skärmen. Sen så har vi hittat hur vi bäst kompletterar varandra. För varje projekt vi tar oss an ihop börjar vårt samarbete utkristalliseras. Och vi har blivit bra på att skilja på arbete och övrigt.
Tanken var att ha en liten releasefest när Paradiset och jorden släpps 27 november, men pandemin satte krokben för planerna. Hon hade också sett fram emot att uppträda med de nya låtarna, kanske framföra de med lite stråkar. Men i väntan på det hoppas hon att den nya musiken ska hitta lyssnare som drabbas.
– Jag hoppas att albumet ska väcka känslor som jag får när jag lyssnar på musik som inspirerar mig. Jag hoppas att man totalt insups. Jag vill bara att man ska känna något typ. Jag tycker att musik ska ha den funktionen. Ge lyssnaren någon slags genomsköljning. Tarmsköljning, hahaha. Nej.