Timbuktu beskriver den enkla vägen ut

Pernilla Ericson

helskärm

När Jason "Timbuktu” Diakité sommarpratar kliver han upp i talarstolen och levererar på ett sätt som få politiker kommer i närheten av.

Han håller upp en spegel mot den svenska rasismen. Och beskriver den enkla vägen ut.

”Det är mitt bevis för att jag inte är någon främling. Så fientlig­heten mot mig kan egentligen aldrig bli främlings­fientlighet. Den är och förblir rasism.”

Rapparen Jason Diakité inleder sitt sommarprat med att ta oss tillbaka till talet han höll med passet i hand i Sveriges riksdag. Det dunkande hjärtat, de darrande händerna. 38 år av känslor som stockade sig i halsen och kom ut i form av tårar. Minnena från skolgården. "Nigger. Niggerbajs. Niggerjävel." Resan genom ilska och hat. Upproret mot rotlösheten.

Uppväxten kantades av rasism

I sitt sommarprat beskriver han sin uppväxt, hur den kantats av rasism och hur den format honom. Tvingat honom att förhålla sig till den. Hur det där vidriga ordet förr väckte ilska och bitterhet, i dag ilska, men också medlidande med den som uttalar det. Han beskriver resan som fört honom hit. Slaveri, befrielse och kamp mot diskriminering. Föräldrar som vågade korsa gränser som ansågs vara tabu. Mest av allt beskriver han hur han kämpat med sin självbild. Hatet först mot det svarta, och sedan det vita i sig själv. Sedan försoningen.

”Jason Diakité har talets gåva”

Det är ingen nyhet att Jason Diakité har talets gåva. Och det är omöjligt att inte dra paralleller mellan hans egen resa till det bubblande hatet i rasisternas forum. De förvirrade irrgångarna, där allt är svart eller vitt, där människor suddas ut och blir till en symbolisk massa att ösa fördomar över. Jason beskriver vägen ut. Avslutar med minnet av en sommarkväll i sjunde klass, när han övade på sin ollie med brädan. Hur den före detta mobbaren, som ropat rasistiska ord, anslöt med sin skateboard. Än i dag är han en av Jasons bästa vänner.

Siktar på en plats i riksdagen

Häromdagen avslöjade rapparen i DN att han siktar på en plats i riksdagen. Populistiskt, skriades det genast från flera håll. Men kanske tvingar tidsandan fram sina politiker. Och kanske är det dags för de som vågar tala klarspråk.