”Smärtan har blivit värre”

SVT-kvinnan lever med ledsmärtan för att bekämpa cancern

Cancern kom tillbaka.

Nu kämpar SVT-profilen Ann-Britt Ryd Pettersson, 60, mot tumörerna i levern – genom att sluta ta medicin mot sin svåra ledsjukdom.

– Det gör ont men jag vet att jag inte kan dö av den, säger Ann-Britt Ryd Pettersson.

I april 2012 hade en halv meter av tunntarmen opererats bort. Hon var fri från cancern. Men förra sommaren blev mörk för SVT-journalisten Ann-Britt Ryd Pettersson. Hon var på väg tillbaka när läkarna upptäckte flera metastaser på levern.

– Jag blev jätterädd. Jag hade ju varit så glad efter att ha fått bort allting. Risken fanns att den skulle komma tillbaka men jag trodde inte det skulle gå så snabbt. Det var värre än att få det första beskedet, säger Ann-Britt Ryd Pettersson.

Slutat med medicinen

I över 30 år har hon tampats med den svåra ledsjukdomen Reiters. Lederna gör ont, knäna tar stryk och hon har stelopererat handleden. För några veckor sedan titthålsopererades brosk ur käken. Nu gör det mer ont än på länge.

– Smärtan har blivit värre sedan jag slutade med den reumatiska medicinen, säger Ann-Britt Ryd Pettersson.

Tabletterna har hon medvetet valt att kasta för att de kan ha negativ påverkan på bromsmedicinen mot cancern.

"Får leva med det"

När den första tumören upptäcktes hade det varit en intensiv arbetsperiod efter massmordet på norska Utöya.

– Jag fattade att man inte ska vara så trött. Men det är en lite ovanlig cancertyp och jag hade en jäkla tur att de hittade den. De visste inte vad de letade efter, säger Ann-Britt Ryd Pettersson.

Läkarna gick igenom hela kroppen och det var vid juletid 2011 som tarmen undersöktes med kamera, så kallad koloskopi. Cancern är hormonproducerande med så kallade neuroendokrina tumörer.

Fördelen är att hon inte behöver ta cellgifter. Nackdelen är att hon aldrig blir helt friskförklarad. Cancern kan när som helst komma tillbaka.

– Jag får leva med det resten av livet. Men jag mår bra, får en "cancerspruta" en gång i månaden och ser till att vara hemma då. Det är fascinerande att kroppen portionerar ut hormoner under fyra veckor, säger hon.

Härdad av sjukdomen

Hon har varit sjukskriven i långa perioder, både på grund av cancern och ledsjukdomen. Men är kvar som inhoppare i Gomorron i SVT och gör som vanligt Rapports årskrönika. Hon tränar hårt och försöker få sin skönhetssömn.

– Jag har haft nytta av ledsjukdomen för den tvingar mig att tänka mer på hur man ska leva. Jag är van vid att träna för att jag haft den som sällskap nästan hela min yrkeskarriär. Hade jag suttit stilla och vilat hade jag inte mått så här bra, säger hon.

Hon hamnar ofta på stickspår. Berättar om möten med intressanta personer och om bonusbarnbarnen Oscar och Gustav. Mest snackar hon om ishockey.

Hon är en tvättäkta hockeymorsa som skjutsat sönerna Johan och Jacob de en och en halv milen till deras träningar i Södertälje.

Favoritlaget är Detroit Red Wings, men nu för tiden sitter hon bara uppe på nätterna när någon av "grabbarnas" matcher tv-sänds från andra sidan Atlanten. Johan Ryd är hockeyproffs i Arizona Sundogs och lillebror Jacob spelar collegehockey på Marian University i Wisconsin.

– Det är fantastiskt kul, men synd att man inte kan kolla alla deras matcher. Jag åker över när jag kan, säger hon.

Firade 60 med buffalo wings

Hon fyllde 60 år den 19 mars, "dagen efter lillkillen Ingemar Stenmark". Hon tillbringade födelsedagen hos sonen Johan i Arizona och bjöds på äkta amerikansk "frosting cake" av gamle SSK-spelaren Jason Morgan. Sedan gick de på restaurang och åt buffalo wings.

Hon tycker att 60 år låter så mycket.

– Men då är det kul att vara i USA. Barbara Walters (känd amerikansk journalist red. anm.) slutade nyligen men hon är ju 80 år. Där är det inte lika åldersfixerat som här, säger hon.

Hur ofta tänker du på döden?

– Jag försöker att inte tänka på det. När jag fick beskedet första gången tänkte jag på vilken tur det var att grabbarna är stora och hur jag skulle berätta för dem.

Har cancern förändrat dig?

– När det kommer till att ta beslut vill jag göra saker enklare för mig de sista åren jag får. Förr var det mycket mer att vara duktig på jobbet och finnas till hands men det är inte alls så längre. Tjejkompisarna är viktiga, trevliga kollegor, att prata med folk och att vara med Gustav och Oskar.

Vad önskar du dig mest?

– Jag skulle vilja bli bättre på att skriva. Tv-manus har urdålig svenska jämfört med tidningsartiklar och alla journalister har ju någon slags dröm om att skriva en bok, säger Ann-Britt Ryd Pettersson.

"Dö som en söt liten gumma"

Maken Björn och barnen är ett stöd i sjukdomen. Johan ställde frågan hon själv inte vågade.

– Johan frågade om mamma kommer att dö. Då sa doktorn på Karolinska att om det här går bra så kommer din mamma att dö som en söt liten gumma längre fram i tiden. Det var skönt att höra, säger Ann-Britt Ryd Pettersson.

Vid ett återbesök på Karolinska sjukhuset för en månad sedan gav röntgen hoppfulla besked.

– Tumörerna var kvar men hade inte blivit fler eller större. Det är bra för det betyder att bromsmedicinen fungerar, säger hon.