Dödsspiralen kan vara omöjlig att stoppa
De närmaste dagarna avgör vilken väg Ukraina väljer
KIEV. Min känsla när jag rör mig bland demonstranterna på Självständighetstorget är att Ukraina för varje timme kryper närmare totalt sönderfall.
Om inte båda sidor stannar före avgrunden kan inbördeskriget snart vara ett faktum.
Läget har nått en punkt då konflikten fått sin egen dynamik. Jag är inte ens säker på att varken regimen eller oppositionen kan stoppa den dödsspiral de är inne i.
Även om oppositionsledarna i dag uppmanar sina anhängare att lämna torget så kommer de flesta inte att lyda.
En sak är helt klar. Demonstranterna lyssnar inte på vad president Janukovytj säger. De bryr sig bara om vad han gör. Enda chansen att återskapa någon slags förtroende mellan oppositionen och regimen är om Janukovytj går med på konkreta eftergifter.
En sådan skulle vara att, som det uppgavs i går från Polens premiärminister, att hålla nyval.
Även demonstranter skjuter
Problemet är att Janukovytj hittills bara försökt vinna tid istället för att lösa den grundläggande konflikten om vart Ukraina är på väg. Gång på gång har han ljugit.
Att parlamentet i går beslöt att dra tillbaka polisen betyder ingenting om inte demonstranterna ser att de verkligen gör det.
President Janukovytj prat om en vapenvila kvällen innan visade sig bara vara luft. Filmbilderna på krypskyttar som ligger på marken med stödben på sina gevär och genom kikarsiktet prickar demonstranter säger egentligen allt. Så agerar bara poliser som antingen befinner sig i total anarki eller tar order från högsta ort.
Börjar man skjuta skarpt mot sin egen befolkning är inbördeskriget inte långt borta. Det var precis så det började i Syrien.
I går meddelade armén att de förbehåller sig rätten att använda vapen för att stoppa ett inbördeskrig.
Samtidigt ska det sägas att polisen inte längre är de enda som står för våldet. Jag har själv sett ett antal av de mest radikala demonstranter gå omkring med hagelgevär. Andra har sett dem skjuta mot polisen.
Inga vettvillingar
Ändå är det milsvid skillnad. Polisen har moderna vapen och fullständig skyddsutrustning. Av demonstranterna är det en väldigt liten skara som är beväpnade med annat än bensinbomber och basebollträn. Deras bygghjälmar och hemmagjorda benskydd stoppar inga kulor.
Ingen tvekan råder om att det är regimen som står för den absoluta majoriteten av det dödliga våldet.
Många av de radikala demonstranterna är unga, testestoronstinna män men jag ser dagligen ett tvärsnitt av Ukrainas befolkning på torget.
Som de två medelålders kvinnorna i snygga kappor och högklackade skinnskor som lastar gatstenar på en tygbit och bär bort dem till de nya barrikader som byggs i området polisen dragit sig tillbaka från. De småpratar medan de arbetar. En av kvinnorna bär sin handväska som en ryggsäck. De är inga vettvillingar. De är vanliga människor som under åratal sett sitt land glida tillbaka in i korruption, misskötsel och svågerpolitik. De vill rädda sitt land medan tid ännu finns.
Högt tonläge
Skälet till att vi alla bör bry oss om konflikten i Ukraina är att det inte bara är en kamp mellan demonstranterna och polisen. Det är också en eskalerande konflikt mellan EU plus USA och Ryssland. En försmak av vad ett Kalla kriget i repris kan innebära.
Tonläget är högt på båda sidor och väldigt lite görs för att dämpa det.
EU:s sanktioner mot Ukraina kan slå åt två håll. Kanske lyssnar Janukovytj och de rika oligarkerna som stöttar honom. Men de kan också slå åt motsatt håll. Om regimen känner att de inte har något att förlora kan de trappa upp våldet ytterligare.
De närmaste dagarna avgör vilken väg Ukraina väljer.