Vänsterns nya älskling
Ekonom avslöjar kapitalismens brister
Att en ekonom får kändisstatus liknande en rockstjärnas hör till ovanligheten.
I Thomas Piketty har framförallt vänstern fått en ny älskling.
Hans banbrytande tes är att överklassen åter är på väg att växa sig snuskigt rik på ärvda pengar istället för på hårt arbete och att det hotar demokratin.
Det faktum att de ekonomiska klyftorna i samhället växer kraftigt är tämligen välkänt. Det som fått Pikettys stjärna att lysa är hans förklaringar till varför och vad man bör göra åt det.
Under en bokturné i USA nyligen mottogs han som en rockstjärna.
Piketty har med hjälp av en grupp andra forskare under 15 år samlat in förmögenhetsdata från de senaste 300 åren. Det låter kanske inte så sexigt men resultatet anses av många ekonomer som banbrytande.
– Vi kommer aldrig att tala om rikedom och ojämlikhet på samma sätt som tidigare, skriver Paul Krugman, nobelpristagare i ekonomi
Politiska skribenter går ännu längre. Karin Pettersson, chef för Aftonbladets ledarredaktion kallar boken "en atombomb i den politiska debatten".
Ny teori
Boken de talar om heter "Kapital på 2000-talet" (men finns ännu inte på svenska). I den sticker Picketty hål på den ekonomiska teori som hittills dominerat samhällsdebatten. När ett samhälle blir rikt så sipprar rikedomen från överklassen per automatik ner och kommer även övriga klasser till del. Ett argument för att även extrem ojämlikhet är något som är kan vara bra för samhället som helhet.
Pikettys slutsats efter att ha granskat hur inkomsterna fördelat sig mellan olika samhällsgrupper de senaste 300 åren är att det inte går att arbeta sig rik, annat än i enstaka fall. Ärvda pengar är den enda säkra vägen att bli superrik.
Så var det i början av 1900-talet och så håller det på att bli igen. Vi är på väg mot en ny Belle Epoque där den översta en procenten av befolkningen lever ett som i tv-seriernas Downtown Abbey.
Den korta perioden av minskade klyftor mellan 1950-80 var ett högst tillfälligt tillstånd som berodde på första och andra världskriget, hävdar Piketty. Under krigens förödelse förstördes enorma värden och många av de ärvda förmögenheterna raderades ut. När hjulen sedan började rulla efter 1945 var behoven enorma. Därför följde en lång period av mycket hög ekonomisk tillväxt på 4-5 procent och ökad ekonomisk jämlikhet.
Avtagande tillväxt
Omfördelningen av förmögenhet gynnades också av att många stater höjde skatten på höga inkomster och förmögenheter och inrättade sociala välfärdssystem.
Men så småningom började den starka tillväxten som drivit av efterkrigstiden att avta. Med USA:s president Ronald Reagan och Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher avreglerades ekonomierna och välfärden började rustas ner.
Sedan dess har kapital växt mycket snabbare än folks inkomster. Man måste med andra ord redan vara rik för att bli riktigt rik. Det är inte genom hårt arbete som rikedom främst skapas.
I dag är tillväxten extremt låg men de rikas förmögenheter fortsätter växa betydligt mer.
Med den ekonomiska rikedomen följer också ökad politisk makt och inflytande.
De växande klyftorna skapar spänningar i samhället. Något som på sikt hotar demokratin och de demokratiska processerna.
Thomas Pikettys svar på hur man ska rätta till orättvisorna är skön musik i den politiska vänsterns öron. Ta ut en rejäl skatt på kapital, gärna på global nivå för att hindra de superrika att smita ifrån skatten.
Paniken
Ett budskap rakt motsatt det som gällt de senaste årtiondena då skattesänkningar varit medicinen de flesta ekonomer rekommenderat.
Pikettys tes är ett försvar för välfärdsstaten och satsningar på utbildning.
Kritiker har svarat med vad Paul Krugman kallar "Piketty-paniken".
Konservativa krafter i framförallt USA men även Europa är livrädda för att den unge franske ekonomens teorier ska slå rot och bli en självklar del av förklaringen till hur våra ekonomier fungerar.
Därför stämplas Piketty av många kritiker som "marxist".
Även beundrare ser Pikettys bok som en modern uppföljare till Karl Marx "Kapitalet".