Är Obama feg eller bara smart?
Spelet i kongressen om en Syrienattack
President Obama får jobba hårt om han ska få med sig kongressen på ett anfall mot Syrien.
Många ledamöter är minst sagt skeptiska och rädda att väljarna ska straffa dem.
Men vad händer med USA:s maktställning om de röstar nej?
Obamas överraskande steg tillbaka har gett honom mer tid att fundera och istället tvingat motståndarna att bekänna färg.
I går fick kongressledamöter som orkade flyga till Washington en hemlig briefing om USA:s bevis för att det är Bashar al-Assad regim som ligger bakom gasattacken i en Damaskusförort för snart två veckor sedan.
Efteråt rapporterade amerikanska medier att nästan alla var ense om att bevisen är övertygande men att slutsatserna skiljer sig kraftigt åt. Åsikterna skär rakt över partigränserna.
Obama har mycket arbete kvar för att övertyga en majoritet att säga ja till den militära operation han vill genomföra. Han har bjudit in sin före detta utmanare om presidentposten, republikanen John McCain, till Vita huset.
Vill ha större attack
McCains stöd kan bli avgörande för att få andra republikaner att sluta upp. Men senatorn från Arizona säger i nuläget nej till Obamas attack. Han tycker inte att den är tillräckligt omfattande. McCain och en grupp av hans kollegor tycker det är meningslöst att bara straffa Assad. De vill ha en aktion vars syfte är att störta Syriens diktator.
En större grupp av både demokrater och republikaner vill att Obama ska slå till omedelbart. Indirekt anklagar de honom för att vara en fegis genom att "abdikera från sitt ansvar som överbefälhavare".
Den största gruppen är de som inte bestämt sig men är beredda att lyssna. Den består av ledamöter som är försiktigt positiva men också sådana som i grunden är negativa till att USA efter två kostsamma och tämligen misslyckade krig i Irak och Afghanistan ska ge sig in i ännu ett militärt äventyr.
Det finns även en grupp som är helt emot en attack. Isolationister och antimilitarister. De ser inget tydligt amerikanskt intresse av en aktion mot Syrien.
Splittrad kongress
I nuläget är bild av kongressen minst sagt splittrad. Ingen kan i dagsläget säkert säga ur en omröstning slutar.
Gemensamt för ledamöterna är att de vill ha Obamas svar på ett par avgörande frågor.
Vad är syftet med attacken och vad händer sedan?
Hur stor är risken att USA dras in i det syriska inbördeskriget?
På vilket sätt är Assads användande av kemiska vapen ett hot mot USA?
Senatorerna är överlag mer villiga att använda militärt våld. Ledamöterna i representanthuset som sitter på kortare mandat är känsligare för vad väljarna tycker. De vet att en överväldigande majoritet krigströtta amerikaner i nuläget motsätter sig ett militärt ingripande. Rädda att USA ska dras in i det blodiga inbördeskriget.
Ändå är pressen stark på kongressen att gå på Obama linje. Röstar de nej riskerar de att skada USA:s anseende som supermakt. Redan börjar det höras retfulla kommentarer i Mellanöstern om att USA är försvagat och fegt under Obama.
Högt spel
Obama spelar ett högt spel genom att involvera kongressen. Han kan inte vara omedveten om att ett ja till en attack är långtifrån garanterat. I bästa fall får han med sig en majoritet men med en betydande minoritet som röstar nej.
Inrikespolitiskt kan det dock visa sig vara ett genidrag.
Genom att tvinga kongressen att ta ställning slipper Obama att ensam ta ansvar för en attack. Går saker och ting snett är han inte den ende som får bära hundhuvudet.
Ledamöterna återvänder till Washington den 9 september. En omröstning hålls troligen i mitten av september.