De filmade sina mord
Publicerad 2011-06-17
I dag faller domen mot styckmördarna i Bollnäs
19-åringarna som styckmördade Christian Larsson i Bollnäs kunde fällas för att de filmade sitt brott – i dag får de sin dom.
Aftonbladet har granskat flera våldsbrottslingar som dokumenterar sina övergrepp.
– Det handlar om troféer, säger kriminologiprofessorn Leif GW Persson.
I dag faller domen mot de tre 19-åringar som i höstas torterade Christian Larsson till döds i Bollnäs och sedan styckade och dumpade hans kropp i en sjö.
Hudiksvalls tingsrätt har redan slagit fast att de är skyldiga till mord och brott mot griftefriden och de väntas få långa fängelsestraff.
En av de viktigaste pusselbitarna för utredarna var tonåringarnas egen mobilfilm. Medan de styckade Christian Larssons kropp i skogen filmade de och skämtade om ”Youtube nästa”.
Viktigt bevis
Enligt utredaren Sune Nordh fick filmen 19-åringarna att börja erkänna mordet. Den var också viktig för att knyta dem till brottet.
– Bevismässigt betydde det väldigt mycket för polisen och tingsrätten att se de här bilderna, säger han.
Vid ett annat uppmärksammat mord i Hofors i april i år filmade en 20-årig man när han tillsammans med sin jämnåriga flickvän misshandlade läraren Tommy Johansson, 54, till döds. Åtal väcktes i tisdags.
Återupplever brott
Enligt kriminologiprofessor Leif GW Persson är det inte ovanligt att man filmar eller dokumenterar sina våldsbrott. Ibland tar man med sig något från sina offer – till och med kroppsdelar. Det handlar om troféer – och händer vid 10–20 procent av fallen vid grova våldsbrott, enligt Leif GW Persson.
– Det är för att återuppleva gärningen, ett sätt att hålla minnet vid liv. Och fotografier som föreställer offret är inte ovanligt vid sexualmord.
Att fler filmar sina offer har att göra med att tekniken har blivit mer lättillgänglig.
– Vi har fått teknik som möjliggör det. I dag far ju alla omkring med telefon i fickan och tar bilder.
Tänker kortsiktigt
Sten Levander, professor emeritus i rättspsykiatri, är inne på samma linje. Han liknar filmerna vid skalper.
– Det är inte bara att de gör det mest förbjudna. De dokumenterar det, är stolta över det och vältrar sig i det. De tar sig vilka friheter som helst, säger han.
Att de inte reflekterar över att filmerna kan bli till bevis tycker han är ett typiskt uttryck för kriminellas tankesätt.
– Det är uttryck för den kortsiktighet de har. Morgondagen finns inte. De har en obegriplig optimism och förstår inte att det finns en framtid där de kan råka illa ut.