Här tackar flyktingarna Sverige – med en jätteflagga

På flyktingförläggningen pågår ett ovanligt konstprojekt

Den gamla internatskolan i Gnesta har blivit flyktingboende.

Nu har flyktingarna jobbat dag och natt för att tacka Sverige – med en gigantisk svensk flagga.

Utanför den gamla internatskolan Solbacka i Stjärnhov är det alldeles tyst. Sedan internatskolan, känd från Jan Guillious skildring i boken "Ondskan", slog igen portarna 1973 har det varit konferens- och sportcenter här. Men sedan augusti i år har Gnestas nya flyktingboende tagit över lokalerna. I dag bor 224 flyktingar i husen som ligger utspridda längs med bergsknallen – alla i väntan på asyl.

– Det kallas för ett tillfälligt boende men om man känner till Migrationsverkets handläggningstider rör det sig om minst ett år som de boende stannar här, berättar verksamhetschefen Robert Jansson.

3 400 träbitar ska bilda en svensk flagga

För många betyder asylprocessen en lång väntan i sysslolöshet.

Så var det även när syriske Imad Alshatti kom till boendet i slutet av sommaren tillsammans med sin fru Hanan och deras tre barn. Han säger att de till en början bara åt och sov. Men så för en månad sedan förändrades tillvaron radikalt när han kom på idén med ett flaggprojekt.

– Vi håller på och konstruerar en svensk flagga av 3 400 träbitar. Tanken är att den ska bli 10 gånger 16 meter stor och täcka hela fotbollsplanen här utanför, förklarar Imad Alshatti när han möter oss vid källardörren till en byggnad i utkanten av boendet.

Allt material har konstnären Elisabeth Frieberg samlat ihop. Hon är själv uppvuxen i Stjärnhov och har varit länken mellan boendet och det lokala näringslivet.

– Jag har en förkärlek till stora och knasiga projekt så det var självklart att jag ville hjälpa till med det här. Jag trodde det skulle bli svårt att få ihop materialet men det sjuka är att det var väldigt lätt. Helt plötsligt skänktes bara 1 700 löpmeter virke och transporterades hit, berättar Elisabeth Frieberg.

Flyktingarnas tack till Sverige

Inne i källaren luktar det starkt av målarfärg och på en sliten bandspelare spelas arabisk popmusik. Vid en vägg står hundratals tillspetsade, knallblå träpålar och torkar och i mitten av rummet målas ännu fler i rask takt. Totalt jobbar tjugotalet personer från boendet 16 timmar om dagen med att färdigställa flaggprojeket.

Imad Alshatti berättar att han valde att göra just den svenska flaggan eftersom han tycker att det är den tydligaste symbolen för Sverige.

– Flaggan gör vi för att tacka hela Sverige. Hela mitt liv har jag arbetat och slitit för att få kunna överleva. Men så fort jag kom till Sverige har jag fått allting jag behövt och jag vill bara försöka säga tack för det, säger Imad Alshatti, som tidigare arbetade som dekoratör i Damaskus.

Ahmed Sakrujeh, som rollar pålar som på löpande band medan han pratar, säger att det även handlar om att förändra bilden av invandring.

– Jag vill visa att vi inte är i Sverige för att äta och ta svenskarnas pengar utan att vi faktiskt gör någonting produktivt av vår tid här, säger Ahmed Sakrujeh.

Flaggan för dem samman

I rummet arbetar människor från olika länder, religioner och med olika modersmål med att göra flaggan. Imad Alshatti säger att de tidigare aldrig pratade med varandra och mest höll sig för sig själva, men att det förändrats genom det här projektet.

– Vi har äntligen börjat lära känna varandra. Och fastän vi inte talar varandras språk lär vi oss långsamt några ord och skrattar tillsammans. Det är en av den här flaggans stora poänger – att vi ska komma samman.

Än är flaggbitarna långt från klara. De ska få ännu ett lager färg innan de sedan ska dekoreras – med glitter. Förhoppningen är att de ska kunna fira in det nya året med ett ljusspel över den färdiga flaggan på gårdsplanen som då ska skina över boendet.

– Det är ju lite bråttom nu för så fort marken fryser kan vi inte få ned pinnarna i marken. Men det här har varit det roligaste jag varit med om på flera år. Man blir verkligen lycklig av att se att världen kan vara god, säger Elisabeth Frieberg.