Slogs för sitt liv i isvattnet

Fiskaren Bengt, 58, flöt runt i två timmar

helskärm

BORRBY STRAND/ÖCKERÖ. Genomblöt och nedkyld kämpade fiskaren Bengt Antonsson, 58, för sitt liv i mörkret.

Först efter två timmar tryckte de kraftiga vågorna upp hans flotte på land.

– Som väl är jag varmblodig av mig och fryser inte så lätt, säger han.

Bengt Antonsson från Öckerö var på väg till Simrishamn med sin nya fiskebåt, 13 meter långa Santos AF Öckerö som han köpte så sent som i fredags.

Plötsligt fick båten slagsida.

– Jag försökte räta upp henne genom att slå på autopiloten men slagsidan blev bara värre.

Det blåste 12-13 meter i sekunden, gick höga vågor och var isande kallt i vinden.

– Jag förstod att det inte skulle gå, att jag var tvungen att lämna båten.

– Jag ville ha loss nödflotten så fort som möjligt för att den inte skulle dras med båten när den sjönk, men jag fick inte loss tampen. Till slut lyckades jag med ett kraftigt ryck.

Men när han skulle ta sig över till flotten hamnade han i det iskalla vattnet.

Hade vanliga kläder

– Jag låg i ett tag innan jag lyckades komma upp. Det var nollgradigt och det klarar man sig inte särskilt länge i.

Hans enda tanke var att ta sig mot land.

– Som väl var blåste det pålandsvind. Flotten surfade nästan på vågorna. Jag försökte ligga helt stilla för att inte förlora kroppsvärme.

Bengt Antonsson hade bara sina vanliga kläder på sig. Hans överlevnadsdräkt låg kvar i styrhytten.

– Jag hann inte få med den i hastigheten. Det blev någon form av blockering.

Det skrapande under flotten när den nådde stranden halv tre natten till i går. Bengt Antonsson såg ljus, kom till ett hus och knackade på fönstret.

35 grader

– Men tjejen där inne vågade inte öppna. Och jag kunde inte prata, fick inte fram ett ljud eftersom jag frös så.

Kvinnan ringde sin sambo som kom direkt. Bengt Antonsson fick varma filtar och kaffe i väntan på ambulansen.

– När jag kom till Ystad lasarett hade jag en kroppstemperatur på 35 grader.

I går kväll vilade han ut på Öckerö med familjen som kom och hämtade honom.

– Nu mår jag bra igen, men det kunde ha gått illa. Värst var det nog för min hustru. Sjöräddningen ringde henne vid tretiden efter att de fått larmet. Först halv sex fick hon veta att jag levde.