”Det här kan sluta illa”

Wolfgang Hansson

Wolfgang Hansson om den hotande flyktingkatastrofen vid libyska gränsen

Jag har en uppmaning till Sveriges utrikesminister Carl Bildt.

Ring dina kollegor i EU och fixa en luftbro från Tunisien.

Annars kan den här flyktingkatastrofen sluta illa.

Läget förvärras för varje dag av en enda enkel anledning.

Det kommer många fler nya flyktingar än som kan lämna Tunisien.

Skakar av köld

När jag går runt i gränsområdet för sjunde dagen i rad är det som att gå runt i ett gigantiskt flyktingläger. Människor överallt men inga tält. Inga toaletter. Inga duschar.

Några har slagit provisoriskt läger i dungen precis nedanför gränsövergången. I början av veckan tjänade den som urinoar för flyktingarna. Nu är den bostad.

Egyptiern Mahrous Masri har för fjärde dagen i rad sovit utomhus på en tunn madrass. I natt regnade det. Han har en varm fårskinnsjacka på sig men inte ens den kan skydda mot nattkylan.

– Jag ligger och skakar varenda natt. Det är svårt att sova då.

Tillsammans med en grupp andra egyptier genomför han en spontan demonstration vid gränsövergången där alla i talkörer skriker "Vi vill åka hem - nu".

Sanningen är att de inte har en aning om när de kan komma härifrån. Det kan ta veckor.

Brutal attack

I går upplevde vi en halvtimme av skottlossning vid gränsen när militären plötsligt med brutalt våld attackerade de frustrerade flyktingarna och tunisier som mot betalning ville göra dem till ett flyktingläger.

Att ingen dödades var mest en slump eftersom soldaterna sköt med skarpa skott.

Därför vore det klokt av Carl Bildt att ta initiativ till en EU-sponsrad luftbro. Flyktingarna måsten bort från gränsen och ut ur Tunisien om en humanitär katastrof ska kunna avvärjas.

I går kom 15 000 nya flyktingar men högst femtusen kunde lämna Tunisien. Så har det sett ut dag efter dag.De tunisiska gränsvakterna har medvetet låtit flyktingarna vänta på den libyska sidan för att göra plats i flyktinglägret fem kilometer från gränsen.

På den libyska sidan har de väntat i dagar utan mat eller vatten.

Bara ett litet fåtal av de som flyr är libyer. De flesta kommer från Egypten, Kina, Vietnam, Bangladesh och andra länder. De har varit gästarbetare i Libyen. De ska inte sitta i flyktingläger i Tunisien. De ska till sina hemländer där de har sina familjer.

”Inget händer”

Enda sättet att snabbt transportera tiotusentals människor är med flyg. Egentligen är det obegripligt att ingen redan börjat organisera en sådan operation.

Omvärlden kan inte störta Gaddafi med mindre än att man gör en militär invasion. Världen kan däremot rätt enkelt lösa det akuta flyktingproblemet - bara viljan finns.

– Vi har begärt hjälp från Europa men inget händer, klagar en tunisisk militär av hög grad. Jag är djupt oroad.

Två timmars bilresa från gränsen finns en internationell flygplats på turistön Jerba. Just nu är de få turister som kommer hit och i övrigt trafikeras den bara av några inrikesflyg per dag.

Han kan stora plan landa som kan ta med sig mellan 200 och 300 flyktingar åt gången. Resan till Egypten - varifrån de flesta flyktingarna kommer - tar inte mer än högst två timmar. Om EU inte kan hyra in civila plan har de flesta EU-länder militära transportplan av typen Hercules som fungerar utmärkt för att evakuera flyktingar. De gör mer nytta här än när de står och dammar på sina flygbaser runtom i Europa.

En luftbro med några hundra plan skulle snabbt kunna beta av flyktingströmmen och med den människors lidande.

Mahrous Masri skulle slippa fortsätta sova utomhus och med honom tiotusentals andra flyktingar.

Görs inget är den totala katastrofen snart ett faktum.