Upptrappning den stora faran
"Mental är världen på väg tillbaka in i kalla krigets tänkande"
Upptrappning är den stora faran i spelet om Ukraina.
Väst vill visa att man inte accepterar Rysslands övertagande av Krim.
Putin att han vägrar ha EU eller Nato som direkt granne.
Även om det inte blir krig får vi en kallare värld.
Avspänningen mellan Ryssland och USA/Västeuropa efter Berlinmurens fall är den enskilt viktigaste händelsen efter andra världskriget och en av de främsta förklaringarna till det ökande välstånd vi sett de senaste 25 åren.
Istället för att ständigt oroa sig för krig mellan USA och Sovjetunionen kunde båda sidor och övriga världen koncentrera sig på att få sina ekonomier att växa. Man kunde investera i varandras länder. En rad finansiella risker försvann bortsett från att det allmänna samarbetsklimatet tinade upp.
Övriga världen behövde inte längre förhålla sig till en konstlad ideologisk uppdelning av världen.
Förstöra
Även om öppenheten efter murens fall fått sig ett par rejäla törnar under 2000-talet när relationerna mellan framförallt USA och Ryssland blivit frostigare så har den allmänna uppfattningen ändå varit att ingen vill förstöra allt det goda som kom med järnridåns fall.
Nu inför USA och EU de hårdaste sanktionerna mot Ryssland sedan kalla krigets dagar.
De är ändå inte av den arten att de kommer att få Putin att plötsligt dra tillbaka de ryska trupperna från Krim och lämna tillbaka området till Ukraina.
Istället kommer Putin att gå vidare. Exakt hur vet bara han själv.
Trotset manifesteras av den ryska parlamentet Duman som i dag uppmanande USA att sätta upp alla ledamöterna på sanktionslistan.
Det i sin tur gör att USA och EU blir tvungna att trappa upp sina sanktioner för att visa att de menar allvar. Till och med om det innebär att de egna länderna drabbas negativt.
På kort sikt kommer Putin ändå inte att ändra sig. Risken är snarare att han tycker sig ha ännu mindre att förlora på att gå vidare genom att införliva fler före detta sovjetrepubliker med Ryssland.
Mentalt är världen på väg tillbaka in i det kalla krigets tänkesätt där båda sidor utgick från att den andra bara ville motståndaren illa. Samarbete, förtroende och tillförsikt som byggts upp de senaste 25 åren är på väg att kastas ut genom fönstret.
Stora följder
Det drabbar inte bara den ryska ekonomin utan även västvärlden negativt. Även om det inte blir krig så blir följderna ändå stora.
Västvärldens dilemma är att om man inte säger ifrån på skarpen nu är risken att Putin tolkar det som ett carte blanche att fortsätta sin aggressiva metoder mot grannländer som vill närma sig väst. Eftersom väst plockat bort det militära kortet från verktygslådan återstår bara olika typer av sanktioner.
Men tänk om Putin bestämt sig för att stoppa Natos och EU:s utvidgning österut oavsett priset?
Först på mycket lång sikt kan västvärldens sanktioner underminera den ryska ekonomin så mycket att det hotar Putins maktställning.
Ingen galning
Putin är maktfullkomlig men ingen galning. Utifrån sina egna utgångspunkter handlar han än så länge rationellt. Han vill på nytt göra Ryssland till en stormakt. Han vill inte bli inringad av en militärpakt som han uppfattar som åtminstone potentiellt fientlig (Nato). När varken morot eller piska fungerade mot Ukraina tog han till det som auktoritära ledare som är vana att bli åtlydda gör, militärmakt.
Han vet att han bryter mot internationell rätt men det har USA gjort tidigare så varför ska inte Ryssland som nyvunnen stormakt kunna göra det?
Båda sidors handlande går att förstå förnuftsmässigt. Betydligt svårare är att begripa hur man ska nå en lösning som är acceptabel för alla.
Utan krig.