En kris även för Cameron
Den brittiska pressens kris har också varit en personlig sådan för premiärminister David Cameron.
Och den är inte över än.
Frågan om hur tillsynen av pressen ska skötas splittrar regeringen.
Inför publiceringen av dagens rapport har Camerons parhäst, liberaldemokraternas ledare Nick Clegg, begärt att få göra ett separat framträdande i underhuset efter Camerons.
En mycket ovanligt åtgärd och en indikation på att de två inte kunnat enas om vad som ska vara regeringens linje.
Regeringen är splittrad. Återstår att se om frågan är så viktig att koalitionsregeringen kan spricka på oenigheten.
Nick Clegg har hittills vikt sig i många frågor för att hålla ihop regeringen men i den här frågan vill han markera en avvikande åsikt. Han vill visa det brittiska folket att han verkligen är beredd att göra något för att få stopp på vad många uppfattar som pressens övergrepp mot enskilda individer.
Alltför nära
David Cameron har varit alltför nära vissa av huvudpersonerna i New of the World-skandalen för att det ska vara riktigt hälsosamt för en premiärminister.
Hans tidigare presschef Andy Coulson var chefredaktör på skandaltidningen under perioden då många av olagligheterna och övertrampen begicks. Han tvingades avgå som Camerons presschef efter bara åtta månader på jobbet och greps dagen efter av polisen.
Cameron är också vän med Rebecka Brooks som var VD på tidningen när skandalen avslöjades.
Ägaren Rupert Murdoch sägs ha varit en av de första som besökte Cameron i Nr 10 Downing Street sedan han blivit vald.
Undergräver förtroende
Skandalen blottlade de nära band som verkar existera mellan media och landets toppolitiker. Istället för att granska makten är man kompis med den.
I sin rapport kritiserar Leveson indirekt Cameron.
– Höga politiker har haft alltför nära relationer med pressen. Det undergräver allmänhetens förtroende.
Som av en händelse befann sig både Brooks och Coulson i rätten i dag åtalade för att ha försökt muta myndighetspersoner.
För att det inte ska se ut som Cameron försöker skydda sin gamla vänner är det nödvändigt att han vågar ta i med hårdhandskarna mot medier som bryter mot etiken och lagarna.
Samtidigt är många parlamentsledamöter i hans eget parti emot varje form av statlig lagreglerad övervakning av pressetiken. Det ses som ett hot mot pressfriheten.
Den balansgången blir en svårknäckt nöt för premiärministern.