Målet: Robotar som fungerar som människor

De klipper gräsmattan, opererar kroppar, serverar drinkar och sorterar vårt skräp.

Var kommer det sluta?

Tar robotarna över vår värld en dag?

– Nu kör vi!

En låda med inbyggd kamera och gps kommer rullande på tre hjul i skuggan utanför matbutiken i skånska Veberöd. En långsam färd – dagens testning av roboten Hugo går i max sex kilometer i timmen.

– Han kan stanna för folk. Hugo ska kännas vänlig, förklarar Jan Malmgren, som driver Smarta byar och testar Hugo tillsammans med Lunds kommun och en rad andra aktörer.

– Vi vill bygga in att man ska kunna prata med Hugo och fråga när Coop är öppet. Och så ska han kunna svara.

Inom en snar framtid ska Hugo serva Veberöds invånare med leveranser av olika slag. Kanske allt från huvudvärkstabletter till dagens lunch.

”Rätt korkad”

På ett skrivbord några mil därifrån står Epi Orange och blickar tomt ut i rummet med djupa pupiller. Det glosögda robothuvudet, utskrivet på en 3D-skrivare vid Lunds universitet, ser dumsnällt och lite bedjande ut.

– Den är rätt korkad, medger Christian Balkenius, professor i kognitionsvetenskap, medan han visar runt i sitt robotlabb på universitetet.

– Det som händer när pupillerna blir större är att man känner ”Åh den tittar på mig”. Roboten tittar, visar kontakt, och man känner något emotionellt.

En upplevd kontakt har upprättas. Men lurar vi inte oss själva – roboten är ju fortfarande en maskin?

– Jo, det finns de som vill att roboten också ska se ut som en människa, men då tycker vi att man luras. Vi vill att roboten ska se ut som en robot, man ska fatta att det är en maskin men den kan använda de signaler som en människa gör.

– Det gäller att hitta balansen.

Bygga med klossar

De flesta robotarna här i universitetets robotlabb har bara ett huvud, några har armar och överkropp. Med hjälp av robotarna studerar forskarna hur människor fungerar, med syfte att sedan försöka reproducera det i robotar på olika sätt, förklarar Balkenius.

– Så de fungerar mer som människor. Efterhand som det blir fler och fler robotar i samhället så ska man kunna samverka med dem.

Målet är att robotarna ska anpassa sig efter oss – inte tvärtom, understryker Balkenius. Men intelligens behövs. En robot utan AI förblir just bara en maskin, men när intelligens tillsätts får vi robotar som löser problem, känner igen saker visuellt och tar initiativ.

– På längre sikt vill vi sätta in massor av förmågor i dem.

Högt uppe på en av hyllorna i robotlabbet står två boxformade robotar med armar. De har gått i pension, men dessförinnan lärde de sig faktiskt bygga med klossar på egen hand, berättar Balkenius.

– Vi hade inte programmerat dem att bygga med klossar, utan vi hade programmerat dem att utforska vad de kan göra i den här miljön. Hur ska man kunna få dem att lära sig något på egen hand?

”Inte alls så långt komna”

Förhoppningen bland forskarna här är att lyckas kopiera olika delar av hjärnan och på så sätt konstruera en robot som har mycket större intelligens än vad som finns i dag, fortsätter Balkenius.

TT: Hur långt är vi komna?

– Vi är inte alls så långt komna som man kan tro om man tittar på tv.

En av sommarens stora snackisar var när AI-forskaren Max Tegmark bokstavligen varnade för ”en värld styrd av AI med AI-media, robotfabriker, robotpoliser och robotarméer, där vi framstår som långsamma korkade köttklumpar” i sitt sommarprat i P1.

Men den dystopiska diskussion som följt efter larmen om hur artificiell intelligens tar över världen faller inte heller professor Balkenius i smaken.

– Jag tycker att det är tragiskt att man lurar människor, för man är inte i närheten av något sådant. Vi är inte i närheten av någon riktig intelligens.

– Titta på Chat GPT. Visst, det ser bra ut, men efter ett tag funkar det knappt.

TT: Men vi har ju AI som skriver symfonier och blir journalister?

– Jo, men ingenting blir bra, för den har ju ingen aning om vad den skriver.

Tar Hugo våra jobb?

Tillbaka till trottoaren i Veberöd, där Hugo programmeras för en ytterligare tur i den skånska septembervärmen. Den rullande boxen, stor som ett litet kylskåp, kommer med högt ställda förväntningar. Hugo ska avlasta kommunens hemtjänst- och omsorgspersonal.

– Det kan vara livsmedel och mediciner och leverans mellan individer – kanske anhöriga och brukare vill utbyta något, säger Adrian Johansson som är utvecklingsledare för digitalisering på vård- och omsorgsförvaltningen i Lunds kommun.

– Och man kan anordna gemensamma bokcirklar, då kör Hugo ut med böcker till någon park och så träffas man och läser.

Lådan svänger sakta med sina tre hjul som vid behov kan bytas ut till larvfötter av bandvagnsmodell som passar bättre om en leverans till bonden ute på åkern blir aktuell. Kanske kan Hugo i samma veva passa på att hämta upp färska morötter och köra ner till byn?

Idéerna är många i Veberöd. Men riskerar inte arbetstillfällen för människorna bli allt för få om roboten gör jobbet?

– Jag tror inte Hugo kommer att ta våra jobb, för vi hittar inte tillräckligt med folk att anställa, säger Adrian Johansson.

– Det handlar ju bara om att vi ska kunna erbjuda de tjänster som vi vill och förväntas göra.