Fixa hemmet i lantlig stil på 5 timmar
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-02-20
"Tänk att mitt hem kunde förvandlas – så enkelt"
Vi på redaktionen älskar den lantliga stilen, som så många av våra trogna läsare!
Men går det att förvandla ett vanligt hem till en lantlig oas på några timmar?
Härligt Hemma skickade ut sin inredare Helena Aro på specialuppdrag.
Till Aftonbladet Härligt hemmas redaktör Sofia Wadensjö Karén!
Nog för att kassarna som vår inredare Helena kom hitkånkande med på morgonen var många.
Nog för att jag redan i ett par års tid har sett henne trolla med hem efter hem, i reportage efter reportage.
Nog för att jag har som grundinställning att allt i livet är möjligt. Men detta.
Nej, jag trodde ärligt talat inte att mitt hem skulle kunna förvandlas så kapitalt – på bara några timmar. Lite märkligt kändes det allt när jag på morgonen ropade hej då till Helena för att åka till jobbet. Spännande, pirrigt och overkligt.
–?Jag fixar hela bottenvåningen på några timmar, hade hon sagt. Fan tro’t.
Visst gillar maken och jag att göra mysigt omkring oss. Fixar lite här och lite där. Men den där sista touchen hinner vi inte få till mellan alla skjutsningar till fotboll, kör eller dans och middagar med kompisar och alla övriga måsten. Och det där med lantliga stilen … Nej, där går gränsen. För även om vi här i tidningen ofta, ofta skriver om den älskade shabby chic-looken så … ja, ärligt talat, verkar den rätt krånglig. Varenda liten detalj ska ju stämma för att man ska få till den rätta känslan.
Och det skulle Helena lyckas med på bara några timmar?! Frestelsen att stanna hemma för att tjuvkika på hur sjutton hennes trollande går till var givetvis stor.
Men. Det var dagarna före jul. På jobbet var det hur mycket som helst som skulle slutföras inför julledigheten. Tjuvkikande var inget alternativ.
Och det är jag faktiskt glad för i efterhand. För känslan när jag kom hem …
Ni anar inte.
Gläntade på ytterdörren. Ropade hej. Hörde fotografen Börje och Helena prata med katten inifrån vardagsrummet.
Lilla Zinnia som är så sällskapssjuk och som under dagen varit i sitt esse. Helena mms:ade till och med en bild på henne när de
delade lunch. Försökte allt tjuv-kika lite i utkanten av mms:et för att få en ledtråd om vad som var på gång därhemma. Men lyckades inte.
Men nu. Snart skulle jag få se.
Vad jag såg? Ja, det är ju bara att titta på bilderna i det här reportaget för att uppleva samma sak som jag fick uppleva.
Mysigt var bara förnamnet. Ombonat in i minsta detalj. Genomtänkt à la Helena.
Djupt imponerad satte jag mig till rätta i soffan för att låta Börje ta en bild till omslaget. Bläddrade i en tidning. Njöt i fulla drag. Vande mig så sakteliga vid mitt ”nya” hem.
Jo, visst skulle jag trivas här. Stormtrivas till och med.
Då ringer maken och undrar hur det ser ut. Jag lägger ut texten och försöker förklara.
–?Men låt Helena lämna kvar allt då, skojar han. Då väcks jag ur min dröm.
Detta är bara på låns. Allt är på låtsas.
Bilderna som ska tas, de tas. Jag hastar tillbaka till jobbet. När jag kommer hem på kvällen är allt som vanligt hemma igen.
Eller nästan som vanligt. På min vackra ljuskrona sitter den söta murgrönan kvar.
Den blir beviset för att det jag upplevde i en timme tidigare på dagen faktiskt hände på riktigt. Trots att det mest av allt liknande en dröm. En underbar – och uppenbarligen inte ouppnåelig – dröm!