Tvingas resa 35 mil för att få medicin
Publicerad 2016-09-06
Kan behöva sluta på jobbet efter landstingets besked
På måndagen nåddes Eva Norlén, 53, av ett stentufft besked.
Den medicin som gjort det möjligt för henne att jobba efter en mc-olycka finns nu fyra timmars tågresa bort.
– Jag vill kunna vara aktiv och ha ett fullvärdigt liv, säger hon.
För 24 år sedan skadade Eva Norlén, 53, i Kiruna sitt bäcken i en motorcykelolycka.
– Motorcykeln körde ner i ett tjälskott. Det tog jättemånga år innan jag kunde börja jobba igen, säger hon.
Tack vare Evas stora vilja att jobba och behandling med smärtstillande blockader på Kiruna sjukhus kunde hon för några år sedan komma tillbaka till arbetslivet.
Minst tolv timmars restid
Men nu är vardagen som butikssäljare på en sportaffär i Kiruna hotad. På måndagen kom beskedet – sjukhuset i Kiruna kan inte längre ge den behandling hon behöver. Istället kommer Eva behöva resa till Sunderbyn som ligger 35 mil bort – det betyder fyra timmars resa enkel väg med tåg.
– För en med bäckenskada är det inte bra att sitta stilla så länge. Dessutom blir jag tvungen att ta ledigt från jobbet, säger Eva Norlén.
Totalt räknar Eva med att resorna till Sunderbyn kommer kosta henne minst tolv timmar. Det kan innebära att hon behöver avstå två arbetspass. Men avstår hon från medicinen måste hon sluta jobba helt.
Eftersom Eva är timanställd kan hon inte heller använda semesterdagar för att täcka inkomstbortfallet. Alltså kan hon komma att förlora tusentals kronor efter landstingets beslut.
"Vårt län är ju som det är"
På sjukhuset i Kiruna finns fortfarande narkosläkare. Men de kan inte ge den vård som Eva Norlén behöver, enligt landstinget.
Istället är hon hänvisad till experter – som bara finns i Sunderbyn.
– Vårt län är ju som det är, och för en del patienter blir det långa resor. Men tanken är ju att man inte ska behöva åka fram och tillbaka till Sunderbyn i all evighet, säger Emma Bergström Wuolo, pressansvarig på Norrbottens läns landsting.
Vill inte gnälla
Efter beskedet skrev Eva Norlén ett inlägg på Facebook. Där har hon fått stort stöd från vänner och bekanta. Och på torsdag är det för första gången dags för Eva att åka till Sunderbyn för behandling.
Tar hon inte sina blockader kan hon inte jobba alls, och det är ännu värre än tågpendlandet.
– Jag vill vara aktiv och ha ett fullvärdigt liv, inte sitta här och gnälla, säger hon.