Därför håller förhandlingarna på att haverera
Båda sidor är mer intresserade av att spela tuffa inför sina egna och inför motståndaren än att nå en uppgörelse.
Det är huvudskälet till att fredförhandlingarna mellan Israel och palestinierna än en gång är på väg att haverera.
Förra året tog John Kerry på sig självmordsuppdraget att få till ett slutgiltigt fredsavtal mellan de två sidorna. USA:s utrikesminister inledde en frenetisk skytteldiplomati och "hemliga" förhandlingar inleddes i USA.
Vis av tidigare misslyckanden har förväntningarna inte varit särskilt högt uppskruvade. Ändå har vissa förhoppningar rests sedan förhandlingarna fortsatt och resulterat i förtroendeskapande åtgärder, som exempelvis Israels släppande av palestinska fångar i tre omgångar.
Meningen var att man skulle enas om ett ramverk till slutet av april. Men ju närmare deadline kommer desto kallare fötter får både israeler och palestinier. Ledningen för respektive sidor vet att de riskerar skarp kritik på hemmaplan oavsett vad de kommer överens om. Därmed riskerar Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och palestiniernas president Mahmoud Abbas sin personliga maktställning.
Sammanbrott
En risk ingen av dem vill ta. Ingen av dem litar nämligen på att den andre verkligen vill ha fred. Samtidigt kan ingen säga nej till fredförhandlingar när USA gör allt för att få sådana tillstånd. Då är det bara att spela med och hoppas att man får ut något av det.
Bakom det hotande sammanbrottet den här gången ligger ett händelseförlopp som inleddes med att Israel inte genomförde frisläppandet av en fjärde grupp palestinska fångar som utlovat. Bland dessa fanns fångar med rätt att återvända till sina hem inne i Israel.
Detta uppfattades av palestinierna som ett så allvarligt brott att man genast inleddes processen att försök få status som "stat" i ett antal internationella fora. Något man lovat Israel att inte göra medan fredsförhandlingarna pågick.
Ond spiral
Israel trappade upp det hela ytterligare genom att tillkännage att man tänkte bygga 700 nya judiska bosättningar i östra Jerusalem. Den halva av staden som palestinierna betraktar som sin huvudstad i ett framtida Palestina.
Vilket givetvis gjorde palestinierna förbannade...
Och så var den onda spiralen i gång som så många gånger förr i denna tillsynes eviga konflikt.
Varje sida är så uppfylld av hat och misstänksamhet att man är livrädd att ge ifrån sig minsta lilla som kan betraktas som ett svaghetstecken av motståndarsidan. Eller som kan få de egna att ifrågasätta Abbas eller Netanyahus ledarskap.
I botten ligger en ovilja från framförallt Israel men även palestinierna att göra de smärtsamma eftergifter som krävs. Drygt 60 år av krig och krigsliknande tillstånd räcker uppenbarligen inte för att göra fredsviljan tillräckligt stark.
"Berlinmur"
Netanyahu och många israeler är rätt nöjda med sakernas tillstånd idag. Palestiniernas förmåga att utföra terrorhandlingar i Israel är numera strängt begränsad av den "Berlinmur" som fysiskt skiljer Västbanken från Israel. Och även om man skulle komma överrens med Abbas så återstår problemet Gaza där militanta Hamas styr.
Många uppfattar riskerna med en fred som större än de positiva effekterna.
Lägg till det att Netanyahu inte vill ha en tvåstatslösning överhuvudtaget. Det är därför som Israel hela tiden fortsätter att bygga ut sina bosättningar på Västbanken trots alla vet att det minskar chanserna till fred.
Det är inte bara John Kerry som tappat tålamodet med de båda sidorna.
Snart är hela världens tålamod slut.
Tills dess haltar fredförhandlingarna vidare med hotet om det totala sammanbrottet hängande över sig.