Kalla kriget är slut, Putin
Någon borde ringa Vladimir Putin och berätta att Kalla kriget tog slut för snart 25 år sedan.
Metoderna Ryssland president använder tar världen tillbaka till en svunnen epok när en väpnad konflikt mellan väst och Sovjetunionen var en ständig rädsla.
Stor militärövningar nära Ukrainas gräns, attackhelikoptrar som flygs in, uniformerade män som omringar flygplatser och gränsövergångar i Krim.
Även om president Putin inte pratat så mycket sedan den ryskvänlige presidenten Janukovitj avsattes så säger Rysslands aktioner mer än tusen ord.
Putin vill skrämma de nya ledarna i Kiev och få dem att avstå från att låta Ukraina närma sig EU och Nato.
Putin vill ingjuta mod och självförtroende i den ryska befolkningen i Ukraina. Kanske få dem att starta sig eget uppror mot den nya centralregeringen i Kiev.
Genom att visa sina militära muskler vill Rysslands president framförallt skicka en varningssignal till EU och USA att inte ytterligare blanda sig i Ukrainas affärer. Putin inskärper att Ukraina i hans ögon fortfarande är del av en rysk intressesfär.
Samtidigt hoppas han vinna stöd på hemmaplan för sina försök att återupprätta Rysslands stormaktsstatus.
Putin agerar som om det Kalla kriget bara tog en paus efter Berlinmurens fall 1989 och Sovjetunionens kollaps två år senare. Istället för samtal och samarbete är det hot och maktdemonstrationer som gäller.
Läget mellan Ryssland och Ukraina påminner till delar om det som föregick kriget mellan Georgien och Ryssland 2008. Ett krig vars syfte var att sätta en uppstudsig ledare för en av de forna Sovjetrepublikerna på plats och samtidigt markera att Putin tyckte att USA och EU gått för långt i sina strävanden att locka Rysslands grannar över till västlägret.
Skillnaden är att Ukraina är en väldigt mycket större munsbit för Ryssland att svälja. En militär invasion vore ett farligt vågspel som lätt kan slå tillbaka mot Putin.
Relationerna med EU är redan frostiga. Med USA är det frysboxen bortsett från ett visst samarbete i frågan om Syrien. En rysk invasion av Ukraina skulle bli väldigt kostsam för Ryssland på väldigt många plan.
Däremot kommer Putin aldrig att släppa den ryska flottbasen på Krim som säkerhetspolitiskt är oerhört viktig och där Ryssland dessutom har ett långsiktigt avtal med Ukraina. Kanske är det framförallt det han vill markera.
Trots allt vapenskrammel är det värt att notera att president Putin ännu inte uttalat något stöd för Ukrainas avsatte president. Han har inte tagit emot Viktor Janukovitj. Denne höll sin presskonferens i Rostov, inte i Moskva.
Allt detta är signaler som tyder på att Ryssland ser Janukovitj som en förbrukad kraft.
Utan Rysslands stöd är Janukovitj snack om att återkomma till makten bara tomt prat. Bortsett från Krim finns inga tecken på någon folklig resning mot de nya makthavarna i Kiev.
Ryssland är frustrerat över utvecklingen och kommer på alla möjliga sätt att försöka straffa Ukraina och dess nya ledare. Men det är en svår balansgång. Med för mycket piska riskerar Putin att bidra till att Ukrainas kastar sig i armarna på väst.
Utvecklingen i Ukraina har varit oerhört snabb den senaste veckan och förvandlats till världspolitik. Moskva skramlar med vapnen. USA varnar. Ukraina har gått till FN:s säkerhetsråd där Ryssland har vetorätt.
Det gäller att alla inblandade håller huvudet kallt. Än finns inga tecken på att utvecklingen går mot en väpnad konflikt mellan väst och öst men den minnesgode har inte glömt Kubakrisen 1962 då maktspelet mellan USA:s och Sovjetunionens ledare förde världen farligt nära ett kärnvapenkrig.
Till en sådan situation är det ännu mycket långt men de senaste dagarnas upptrappning bådar inte gott.