”Gaddafi har inga begränsningar”

Experten jämför diktatorn med Saddam Hussein

helskärm

Gaddafi kan bli mer brutal, tror försvarets expert.

Han menar att omvärlden kan tvingas ingripa – och jämför Gaddafi med Saddam Hussein.

– Det är den typen av ledare vi har att göra med, som inte har några begränsningar, säger Alexander Atarodi.

För två veckor sedan föll stad efter stad i de libyska rebellernas händer. De kunde fortsätta västerut mot Tripoli.

Nu är läget annorlunda.

– Vi har verkligen ett dödläge just nu. Det är oroväckande att utvecklingen har gått åt det hållet. Oppositionen är i en situation där man tar ett steg framåt och ett steg tillbaka, säger Alexander Atarodi, expert på Nordafrika och Mellanöstern på Försvarets forskningsinstitut.

"Kan bli mer brutal"

Det finns risk att Gaddafi blir ännu mer brutal, tror Atarodi. Han jämför den libyske diktatorn med Saddam Hussein, som i slutet av 1980-talet bombade kurder med kemiska vapen.

– Det är den typen av ledare vi har att göra med, som inte har några begränsningar. De är oberäkneliga och utan respekt för mänskliga rättigheter.

Nu har Libyen två parallella regeringar, menar Alexander Atarodi – Gaddafis regim i Tripoli och rebellernas rådsförsamling i Benghazi. Han menar att det är en ohållbar situation, som kan tvinga omvärlden att agera starkare.

– USA har varit tydligt emot flygförbud men har nu gått åt andra hållet, de säger nu att de har alla optioner på bordet. Cameron i Storbritannien säger i princip samma sak.

Att införa ett flygförbud över Libyen skulle stoppa Gaddafis bombräder mot folket. Men ett sådant är inte enkelt att genomföra. Det finns militära, ekonomiska och politiska hinder, säger Atarodi.

Militära problem: – Libyen är ett väldigt stort land på längeden och bredden. Det ställer krav på stora militära resurser för att övervaka luftrummet, säger Atarodi.

Ekonomiska problem: – Ingen vet tidshorisonten på ett flygförbud. Det kan pågå allt från dagar till veckor, månader eller ännu längre. Många västländer sitter med enorma budgetunderskott och det minskar viljan att engagera sig på det sättet,

Politiska problem: – Det finns en spricka bland de permanenta medlemsländerna i FN:s säkerhetsråd. Kina och Ryssland är emot interventioner. De har båda egna omstridda områden, som Kaukasus i Ryssland. Om man bestämmer sig för att ingripa mot Libyen, då borde samma regler gälla för konfliktområden i Ryssland och Kina och det vill länderna inte.

Hur troligt är det att länder agerar utan FN-mandat?

– Ingenting är uteslutet. Det beror helt på dynamiken i revolutionen. Om man gör det för att stödja oppositionen då kanske man uppnår sitt mål. Men samtidigt har det konsekvenser. Som att revolutionen i Libyen sammankopplas med västerlänningar. Det tar udden av den folkliga rörelse som har svept över Mellanösterm. Och många andra regimer skulle snabbt påpeka för sitt eget folk, att det är en västerländsk komplott – vilket inte är sant, det här är en folklig rörelse, säger Alexander Atadori.