Nu tvingas Nermin, 18, leva på flykt
Publicerad 2012-11-14
En nedgången lägenhet någonstans i Sverige är sedan ett drygt dygn 18-årige Nermin Cemans hem.
I går utvisades hans familj till Kosovo – själv gömmer han sig från polisen.
– Jag känner mig hotad, jag är inte van vid det här. Jag är van vid att gå i skolan och spela fotboll, säger han.
Lägenheten är sliten och det luktar rök. Det finns en soffa och två smala sängar. Nermin har på sig en träningsoverall – kläderna han planerat att ha efter skolan i torsdags när han och några klasskompisar hade planerat att spela fotboll. Det blev inte så.
– Vi blev kallade till polisen för ett informationsmöte. Jag tror att pappa kände på sig vad som skulle hända. Han sa att jag skulle prioritera en uppsats i skolan, berättar Nermin.
Greps av polis
I stället för att få information om sitt asylärende så blev Nermins mamma, pappa och bror gripna av polisen.
– När min pappa ringde hörde jag direkt på hans röst att något inte stod rätt till.
En civilpolisbil kom till Nermins skola men han hann undan.
– De körde precis förbi mig, säger han.
Avvisningsbeslutet preskriberas ett par veckor in i december.
– Då kanske jag kan ansöka om att få stanna igen. Fram till dess ska jag hålla mig gömd.
Upprör vännerna
Utvisningen har upprört alla Nermins vänner och hela Bengtsfors. Ingen kan förstå hur myndigheterna kan vänta i fyra år med att verkställa ett avvisningsbeslut.
– Jag hade 70 meddelande på Facebook från människor som erbjöd sig att ställa upp. Både från personer jag känner men också från andra. Känner mig som svensk. jag är lika mycket Svensson som alla andra
Nermin förstår inte hur migrationsverket kunnat utvisa hans pappa, som riskerar att skadas eller dödas om han återvänder till Kosovo.
– Ingen av oss har ljugit eller mörkat något. Om inte han får stanna vet jag inte vem som skulle kunna bli beviljade asyl i Sverige.
”Hoppet ska man förlora sist”
Han gnuggar sig i ögonen och berättar att han knappt kunnat sova det senaste dygnet. Minsta lilla knarr och ljud får honom på helspänn. När han försöker slappna av går också tankarna till familjen.
– När jag såg Aftonbladets bild på min mamma och pappa kändes det...
Nermin hittar inte orden och tittar ner i golvet.
Trots att han nu är på flykt undan myndigheterna tror han någonstans ändå att det kommer att lösa sig.
– Min pappa brukar säg att "hoppet – det ska man förlora sist". Det är så jag blivit uppfostrad.