En annan sida av Thomas Ravelli visade sig
Uppdaterad 2014-04-21 | Publicerad 2014-04-20
Kristoffer Bergström om senaste avsnittet av ”Mästarnas mästare”
Just det.
Visst ja.
Det finns en annan sida av Thomas Ravelli, en som inte spelar allan framför kamerorna.
En som är tyst och fenomenal.
Har du någonsin kommit hem och tänkt "jag var inte mig själv i kväll"? Kanske från en jobbfest, en fika med föräldrarna, en återträff?
Inte sig själv. Som om vi hade en sann kärna som vi dolde bakom skiftande lager av fjäsk och apkonster. Så urbota dumt.
Tänk på Thomas Ravelli. Varenda tv-minut han har i Mästarnas mästare verkar han medveten om kamerornas placering. Han kallar sig själv "rena farsan", trots att han bara är tre år äldre än Marit Söderström (och tolv år yngre än Sven-Åke Lundbäck). Lagas broccolisoppa invänder han "i med prinskorv och ägghalvor". Ramlar han kommer ingen reflexmässig svordom, utan ett inövat "Sunes jul!".
Varför dessa gubbskämt, denna skådespelade ödmjukhet? Vad döljer han?
I nattduellen höll Ravelli tyst, fokuserade och var magnifik. Han framträdde som den pensionerade elitidrottsman han är, en vessla, en obrydd person.
Så vem är den riktiga Ravelli? Är pajasen ett skydd, och alltså falsk, för att vesslan ska slippa stå naken framför svenska folket?
Jag tror inte det. Jag tror att vi är våra teaterroller, vårt fjäsk, lika mycket som vi är hemkommaren som suckar att hon inte varit sig själv.
Därför älskar jag Mästarnas mästare. Alla anpassar sig till kamerorna, Ravelli mer än andra, men i maskhållandet får vi lika intressanta porträtt.
Marit Söderström Nord är ett annat bra exempel.
I tv: atletisk, tävlingsinriktad, glad och sval.
I avsnitt sju: kameran sveper några sekunder över hennes dagbok, jag antar att hon gav sitt godkännande, och vi skymtar en annan bild.
Inlägget verkar beröra en fest med programmets inslagsproducent Bobbo Krull. Jag urskiljer "Bobbo är ansvarig för ena filmteamet här och är en grottman. Dricker bara ren vodka". Sedan följer något om "tvätta" och "2009".
Aha, tänker jag, självklart hänger inte bara mästarna i huset, självklart äts och dricks inte bara nyttigheter. Såklart finns massor vi inte får se i tv.
Sedan tänker jag att vi inte ska sörja det, för vad man visar upp är lika ärligt och intressant som det bortvalda.