Här sliter han av lårmuskeln

Joni Nykänen

Patrik Sjöberg svårt skadad vid tv-inspelning: Det lät som man rev av en blöt handduk

Patrik Sjöberg, 48, ut­manar stavhopparen Angelica Bengtsson, 19, i stavhopp på längden.

Men Sjöberg förlorar inte bara grenen. Hans lårmuskel går rätt av.

– Det lät som om man rev av en blöt handduk. Den distinkta smärtan blev värre och värre, säger Patrik Sjöberg.

I TV3:s ”Patrik möter” får tittarna se hur den före detta höjdhopparen faller ihop precis i hoppögonblicket.

Han blir liggande.

En läkarundersökning i Frankrike, där händelsen ägde rum, visade att lårmuskeln hade gått av helt och en operation krävdes.

En magnetröntgen på Sophiahemmet i Stockholm visade samma sak.

Fick stryka moment

– Men jag ville ha en ”second opinion” hos min egen läkare i Göteborg. Han trodde att det fanns lite kvar av den sista senan. Och med sjukgymnastik kommer de andra musklerna att fästa, men inte på samma ställe. Med operation hade det blivit tolv veckor med kryckor och sex månader utan någon aktivitet över huvud taget, säger Sjöberg.

Han ville undvika operation eftersom produktionen var i gång och det skulle drabba 10-12 personer om inspelningen inte kunde genomföras. Så han bestämde sig för att bita ihop.

”Kan dra av muskeln”

Efter några veckor började det gå åt rätt håll och genom att han lindade benet hårt gick det att göra resterande program.

– Det var skönt att vi kunde göra programmen. Vi fick stryka moment. I och med att det är en utmaning i alla program har de flesta märkt att det blivit skoj­betonade utmaningar i stället för seriösa. Egentligen skulle vi ha haft lite tuffare grejer. Men det gick inte, säger Sjöberg.

Var det en gammal skada som spökade?

– Nej, när jag slutade förklarade min läkare att jag inte håller för enorma påfrestningar. Han sa att jag var mer eller mindre im­becill som försökte hoppa stavhopp som nästan 50-åring. Det funkar inte. Problemet var att jag tyckte det var så roligt att jag gjorde säkert 15 hopp som uppvärmning. Jag ville slå Angelica så jag tog lite för högt upp på staven och sprang lite fortare. Jag hade inte räknat med det som hände.

Men nu går det åt rätt håll.

– Jag går obehindrat men skulle lätt kunna dra av muskeln om jag gjorde något explosivt, säger han.