”Generande Peter Jöback-käckt”

Het, ljummen eller kall? Martin Söderström har svaret – kollar ”Idolernas” dagsform

Nerver, tuppar i halsen och förkylningsbaciller.

Aftonbladet.se:s nöjeskrönikör Martin Söderström följde genrepet inför den första fredagsfinalen.

Här är hans kommentarer om alla framträdanden.

Temat för den första fredagsfinalen är det minst sagt luddiga ”Idol fyller fem år”.

Ursäkta en cynisk nöjeskrönikör, men känns inte det tilltaget som en illa maskerad ursäkt att slippa bestämma sig för ett tema över huvud taget?

Och om ni kikar in listan över vilka låtar som de blivande artisterna skall framföra så känns den första finalkvällen som en djupt förvirrad och splittrad historia. Men självfallet inte utan några riktiga guldkorn.

Kevin Borg – ”Natalie”

I Kevin Borgs tappning blir Olas tuggummiplåga – om möjligt – rullad i än mer sirap och tjocka lager strösocker. Men Kevin Borg är grymt säker på scenen och har en imponerade glöd i blicken. Trots killens totala närvaro känns det nästan generande Peter Jöback-käckt bitvis.

Dagsform: Ljummen.

Loulou Lamotte – ”Hurt”

Xtinas regnblöta snyftarstycke får en varmare och kryddigare kärna i Loulous tappning. Men tjejen verkar jätteförkyld. Hon står som fastskruvad, helt stilla ute på lilla scenen och hostar och snörvlar om vartannat. Kanske får vi skylla bacillerna för att hennes fredagsfinalsdebut lämnar en hel del i övrigt att önska?

Men hinner hon friskna till så tror jag hon kan göra något riktigt stort av den här låten.

Dagsform: Kall.

Robin Bengtsson – ”Mercy”

Svenljunga-sonen har tagit sig oceanvis med vatten över huvudet genom att ge sig på Duffys singeletta. Inte ens med den bästa vilja i världen kan man påstå att han fyller ut låtens kläder. Inte på något sätt känns textens desperata svärta närvarande i hans tappning. Det känns synd att säga, för jag gillar egentligen hans röst, men just nu känns det som att Robin Bengtsson ligger riktigt risigt till.

Dagsform: Kall.

Yazmina Simic – ”Don’t stop the music”

Skönt att se och höra Yazmina Simic slita sig upp ur balladträsket. Med ett dussintal dansare på scenen blir hennes Rihanna-cover dessutom laddad till bredden med

energiskt popkrut. En av repets gladaste överraskningar.

Dagsform: Het.

Lars Eriksson – ”You’re beautiful”

Först och främst: I min värld har James Blunt – och den här låten i synnerhet – en alldeles egen plats i helvetet.

Lars gör dessutom nästan hela låten totalt stillasittande på en liten pall medan det plastiga karaokekompet i bakgrunden gör sitt bästa för att få hela numret att kännas

som en torrdrucken landsortskrog efter stängningsdags. Jag gillar Lars Eriksson – men killen kan betydligt, betydligt bättre än såhär.

Dagsform: Ljummen.

Alice Svensson – ”These words”

Natasha Bedingfields sinnessjukt medryckande popkaramell passar Alice Svensson perfekt. Faktum är att den här typen av rak sockerpop gör hon bättre än kanske någon annan i tävlingen.

Att hon skulle riskera att åka ut i morgon tar jag för omöjligt.

Dagsform: Het.

Jesper Blomberg – ”So sick”

Ne-Yos analogpipande uppbrottsdrama blir i Jesper Blombergs händer en platt och lokalbedövad gäspfiesta helt utan attityd eller klös. Killen kommer att få kämpa som ett djur för att hålla sig kvar i tävlingen.

Dagsform: Kall.

Sepideh Vaziri – ”I kissed a girl”

För att vara en så stompig partydänga känns Sepidehs framträdande förbryllande tomt på energi. Och precis som tidigare förlitar hon sig helt på röstteknik – och glömmer totalt bort att fylla låten med känsla och personlig touch. För oss som inte tycker att vokalslalom är det mest upphetsande i världen är det svårt att känna något särskilt för det här.

Dagsform: Ljummen.

Johan Palm – ”Viva la vida”

En väldig uppryckning. Under kvalveckan tyckte jag att Mjölby-sonen kändes valpig och kissnödig på ett generande sätt.

Här tar han strupgrepp på Coldplays stadiumvältare och lägger den helt för sina fötter. Själv klagade Johan Palm på trötthet och brist på energi. På scenen märktes inget av detta.

Dagsform: Het.

Anna Bergendahl – ”Release me”

Fråga mig inte hur on gör det. Jag kan inte ens börja att försöka begripa hur hon bär sig åt. Hur hon får varje sång att kännas som en tunn, sliten nervtråd sekunden innan den brister. Hon genomförde dagens rep i en dimma av feberförkylning och höll därför tillbaka de högsta tonerna.

Och ändå lyckades hon, i all spruckenhet, att beröra. Igen.

Dagsform: Het.

Robin Ericsson – ”It’s my life”

Röstmässigt kraftfullt och med lagom dos attityd i angreppet. Men jag an ändå inte skaka av mig känslan av anonymitet.

Killen är inte dålig, inte på något sätt egentligen. Men jag har svårt att sätta fingret på varför han har sådana problem med att lämna ett bestående intryck.

Dagsform: Ljummen.