”Patrick Melrose” blir The Benedict Cumberbatch show
Balansgången mellan humor och svärta gör böckerna så makalösa
Benedict Cumberbatch är perfekt för rollen som Patrick Melrose.
Om någon bara räddar honom från sig själv.
Kanske är det en nackdel att vara ett så stort fan av Edward St Aubyns böcker när man ser tv-dramatiseringen ”Patrick Melrose” (HBO Nordic), vars första avsnitt hade premiär i måndags. De totalt fem delarna bygger på varsin bok i den delvis självbiografiska serie som St Aubyn släppte mellan 1992 och 2012.
Ordningen är något omkastad, för tv-versionen öppnar i New York dit Melrose åkt för att hämta hem sin döda pappas aska (vilket bygger på bok två, ”Bad news”). I minnen, antydningar och en suverän scen där han drar en av pappans typiskt grymma historier inför sina gamla överklasspolare, får vi ledtrådar till den plågsamma barndom St Aubyn skildrar så vackert i första boken ”Never mind”.
Dramaturgiskt är det en naturlig omkastning. Att möta Melrose som sönderknarkat vrak, för att sedan föras till olyckans rötter i familjens franska hem, med en kuvad, pillerknaprande mor och en infernaliskt vidrig far. Men medkänslan som den första boken skapar gör också den äldre, inte alltid så sympatiske, Melrose lättare att stå ut med.
Nu kastas vi i stället in i The Benedict Cumberbatch show direkt. Han talar sådär ”Sherlock”-virtuost fort, är perfekt ironisk mitt i eländet och varvar sömnig quaalude-kollaps med speedat amfetaminrus. Tyske regissören Edward Berger borde ha ryckt en smula i handbromsen på det överladdade skådespeleriet. Visst är det sant att boken är precis så knarkstinn, om inte mer, men i tv-form försvinner nyanserna. Den fina balansgång mellan humor och svärta som gör böckerna så makalösa urartar mest i depraverad ytlighet. Böckernas sorg och självhat har ännu inte bottnat i tv-serien.
Men kanske kommer det. För Cumberbatch, som också är producent, är detta ett hjärteprojekt. Som uppvuxen i Londons fina kvarter och på privat internatskola från åtta års ålder borde Melrose värld eka bekant. Patricks pappa har ett fint namn och en titel, men först när han gifter sig med en amerikansk arvtagerska kommer pengarna. Den gamla brittiska överklassens komplicerade förhållande till pengar och arbete är ett tema som genomsyrar böckerna. Jämfört med Evelyn Waughs ”En förlorad värld”, som nostalgiskt skildrar en överklass i fall, är St Aubyns dom över sina klassfränder stenhård. I tredje boken, ”Some hope”, skildras exempelvis en iskall societetsmiddag med föraktfulla överklassnobbar och en obeskrivligt grym prinsessan Margaret (St Aubyn har i intervjuer beskrivit drottning Elizabeth som en vänlig motpol till hennes självcentrerade syster).
Cumberbatch bör ha stenkoll på överklassens vanor och koder. Det finns också lovande stunder, som den välspelade öppningsscen då Melrose får pappans dödsbud per telefon och vi gradvis förstår hur hög och trasig han är – och hur lite han sörjer. ”Old bastard’s only gone and died”, säger han till sin flickvän. Den visar också snyggt hur pengar och status gör att Melrose kommer undan med det mesta – han slevar i sig fin mat och super upp det dyraste vinet.
”Patrick Melrose” är ingen ny ”En förlorad värld”-klassiker, men bär ett embryo till något vackert.
Mer om ”Patrick Melrose” – några avsnitt in
Veckans...
… kulturgärning. Klassiska humorserien ”Monty Python’s flying circus” finns numera att återse på Netflix. Fortfarande skruvat kul, även om kvinnorollerna känns aningen trista med dagens ögon.
…historielektion. ”Då förändrades världen” (SVT) är en märklig blandning av ”Hemliga svenska rum” (programledaren Melker Becker ligger bakom båda) och mustig National Geographic-dramatisering av världshistoriska framsteg. I första avsnittet avverkas arkitekturens betydelse och Becker beger sig ned under Folkungagatan i Stockholm där den gamla stadsbilden delvis finns bevarad. Det lokalproducerade är intressant, men kopplingen mellan den och National Geographics storvulna skådespel känns inte helt klockren.
… bak. Det blev kalabalik i Storbritannien när Channel 4 köpte ”Hela England bakar” (Sjuan/TV4 Play) efter sju monumentalt framgångsrika år hos BBC. Men när åttonde säsongen väl hade premiär visade det sig att programmet hade sin charm intakt, med lagom flamsiga Noel Fielding (”The mighty boosh”) och ”QI”-programledaren Sandi Toksvig vid rodret. Nästa vecka visas finalen på svensk tv.
… Smith. Efter Morrisseys allt tossigare uttalanden, inte minst stödet han uttryckt för fascistpartiet For Britain, framstår Johnny Marr som den mest rimliga medlemmen i sedan länge splittrade The Smiths. I kväll gör han en konsert på Nalen i Stockholm.