”Sjunger som en avsågad kratta”

Het, ljummen eller kall? Martin Söderström har svaret – kollar ”Idolernas” dagsform

Nittiotalet.

Där har ni temat som idolerna tacklar den här veckan.

Självklart var aftonbladet.se på plats och tog tempen på artisternas dagsform.

Robin Ericsson – ”Angels”

Låten som slutligen förvandlade Robbie Williams från en parentes till stadiumpinuppa. Och Robin Ericsson gör den helt okej. Kanske utan ordentligt fokus och med mindre av den attack som han vanligtvis brukar krydda sina framträdanden med. Efteråt muttrar han om att han känner sig förvirrad och missnöjd, men sången är tillräckligt stark för att han ska få stanna en vecka till, tippar jag.

Dagsform: Ljummen.

Yazmina Simic – ”Born to make you happy”

Stackars Yazmina får kämpa i rejäl motvind med ett bakgrundskomp som är plattare än en flådd flundra. Men hon ser åtminstone inte lika vettskrämd och förvirrad ut som förra veckan, vilket känns som ett steg framåt. Numret som helhet saknar dock action och alldeles för lite händer. Än har Yazmina Simic långt kvar till att hon ensamt kan fylla upp en hel scen.

Dagsform: Kall.

Anna Bergendahl – ”Nothing compares 2 u”

Helt ensam, helt stilla på den stora scenen tar tjejen från Nyköping sig an Sinead O’Connors brustna kärleksepos. Och jag önskar verkligen att jag kunde älska det här rakt av, utan förbehåll. Men tonarten känns fel, Anna stakar sig genom låten och verkar inte riktigt ha bestämt sig från vilket håll hon ska angripa den. Men med lite mer övning har det här numret grym näsdukspotential.

Dagsform: Ljummen.

Robin Bengtsson – ”Torn”

I mitt tycke stod ”snygg-Robin”, som han kallas av blogg-Tobbe, för förra veckans absoluta bottennapp. I dag tar han alla fel han gjorde för en vecka sen, knycklar ihop dem till en liten boll och slänger över axeln. Hans tolkning av ”Torn” känns, om inte innerlig, så i alla fal full av känsla och närvaro. Snacka om uppryckning! När han går ned på knä mot låtens slut kommer tusentals småtjejer sms:a fingrarna ur led, var så säkra…

Dagsform: Het.

Johan Palm – ”Beautiful ones”

Exakt hur en 16-åring från östgötaslätten kommit att bli britpopens fanbärare i mainstream-tv är en gåta jag funderat på länge nu. Charmigt och rart på många sätt,förstås. Men nu är smekmånaden över och Johan Palm måste börja leverera om han ska ha en chans i konkurrensen.

Det gör han knappast i dag. För det första har pojken noll trovärdighet när han kvider fram textrader om sex och lim. Det blir alldeles för mycket ofrivillig komik. För det andra sjunger han som en avsågad kratta i dag. Tappar texten, glömmer kameramanus och ser förvirrad och missnöjd ut. ”Jag är inte nervös längre, det är det som är felet”, säger Johan Palm själv efter avslutad repetition.

Det borde han vara.

Dagsform: Kall.

Lars Eriksson – ”One”

I mångas ögon och öron U2:s största stund på jorden. En modern klassiker i ordets mest direkta bemärkelse. Och Lars Eriksson äger den från första sekund. Han tar i så venerna står som tennsoldater på hans hals, gestikulerar så att han nästan slår knut på sig själ. Trots att det bara är repetition håller han inte igen, utan häller varje millimeter av låten sprängfylld med känslodamm. Som en Bono på studiebidrag eller en Thomas Di Leva som fått hjärtat påkört av en tiotonstruck.

Overkligt bra, overkligt imponerande. Vilket är mer än man kan säga om den förinspelade musiken. Det är tråkigt att behöva klaga på detta igen, men det kan inte hjälpas. Lyssna på gitarrerna i den här låten under morgondagens direktsändning. De låter som bakfulla myggor.

Som någon redan slagit ihjäl en gång.

Dagsform: Het.

Sepideh Vaziri – ”Everything I do I do it for you”

I Bryan Adams smetballad har Sepideh verkligen hittat sin form och låten ger gott om utrymme för henne att briljera med sin tekniskt slipade pipa. En intressant parentes är att i låtens crescendo tar hon i för kung och fosterland – till synes utan den minsta ansträngning.

Dagsform: Het.

Loulou Lamotte – ”Stars”

Ett mycket ofokuserat rep från Loulou. Tonerna far all världens väg och texten behöver uppenbarligen pluggas ett par hundra varv till. Men när hon hittat formen och mot låtens slut tar ifrån tårna faller åtminstone en del av bitarna kraftfullt på plats. Efteråt skrattar hon åt alla sina misstag och skakar bara leende på huvudet. Det talar för en uppryckning till morgondagens direktsändning.

Dagsform: Kall.

Kevin Borg – ”All I wanna do is make love to you”

Exakt vilken loppmarknad Kevin Borg köpte sin musiksmak på är ytterligare en fråga som gnagt i mig under årets säsong. Men han är åtminstone konsekvent i sitt rotande i popkyrkogårdens allra dammigaste reabackar. Och dagens framträdande känns slipat och milsvida proffsigare än många av hans motståndares.

Och inlevelsen är det definitivt inget fel på. Kolla övertygelsen i killens blick. Han menar varenda ord han sjunger. Med tanke på texten vet jag inte om det är att ta som ett hot eller ett löfte…

Dagsform: Het.

Alice Svensson – ”Ironic”

Juryn har efterlyst en upptuffning från Alices sida. Jag är tveksam till om det var det här de menade. Tjejen kämpar för att få in alla ord i ordning utan att melodin ska ta stryk. Hon lyckas sådär. Förra veckan kändes det som att hon hittat precis rätt med sin fluffiga poplåt. Det här framträdandet känns lite tamt och baktungt.

Dagsform: Ljummen.