Äntligen blev det lite puls i zombien ”Idol”
Det mesta har varit dåligt, mycket till och med uselt, i "Idol 2018".
Men den här fredagen fanns det ändå ett par ljusglimtar. Jag ger er: Den skapligt positiva "Idol"-krönikan.
Att säga att årets "Idol" är en kata-fucking-strof, för att tala Kishti Tomita-lingo, är snart inte ens en åsikt längre. Utan en mer eller mindre etablerad sanning.
Alla verkar vara rörande överens om att mängden falsksång och andelen bleka typer är på gränsen till direkt förargelseväckande.
Så min plan för den här krönikan var att försöka fokusera på det positiva.
Och en riktigt trevlig sak med kvällens tema – som alltså var kändisduetter – var att man äntligen fick lyssna på folk som kan sjunga. Som framför allt Wiktoria Johansson. Halleluja.
En annan positiv grej var att ens farhågor – att just det faktum att deltagarna skulle sjunga duetter med betydligt duktigare och mer erfarna artister skulle få deras svagheter att framträda ännu mer – bara stämde i några fall.
Resultatet känns helt fel
Någon blev visserligen totalt överkörd. Ja, det är väl lika bra att säga rent ut att William Strid i princip blev massakrerad av sin duettpartner Wiktoria, och att han fick stanna kvar medan Nathalie Brydolf, som ändå klarade sig anständigt i Benjamin Ingrossos sällskap, åkte ut, kändes fel i hela kroppen.
Men andra fick snarare mer energi och draghjälp av sina proffsigare partners, och blev betydligt bättre än vanligt. Som William Segerdahl.
När han sjöng "Shallow" med Mariette Hansson, och såg ut som, eller i alla fall liknade, en ung Leonardo DiCaprio precis i skarven mellan "Romeo + Juliet" och "Titanic", då framstod han ändå som en kille som kanske faktiskt har hela det så kallade paketet.
Ja, det var väl ungefär det jag hade på den positiva sidan.
Bagges skägg är orimligt svart
I övrigt noterade jag några spridda saker:
* Anders Bagges skägg är orimligt kolsvart i förhållande till hans egna färger och baserat på vad jag har sett i hans fåniga realityserie "Cirkus Bagge" misstänker jag att det är frugan Johanna Lind som ligger bakom.
* "NileCity"-referensen när Bragi Bergsson och Hanna Ferm skulle sjunga ”Up where we belong" var rolig – men bör ha flugit en bra bit över huvudet på både deltagare och publik, med tanke på att de flesta inte ens kan ha varit en glimt i sin pappas öga 1995. Gina Dirawi själv hade precis fyllt fyra år på den tiden.
* Och på tal om Dirawi. Jag gillar henne jättemycket som programledare men frågan är om "Idol" verkligen är hennes forum. Jag får känslan av att hon står och tycker att deltagarna tar en jäkla massa plats på hennes bekostnad.
* "Mumbo jumbo" – humorprogrammet som sänds mellan huvuddelen och resultatshowen – håller på att arta sig till att bli riktigt bra. Och den korta snutten där Pär Lernström och Dirawi parodierades gav mersmak.
Det borde göras mer humor av "Idol" i kommande program.
Det är inte som att det saknas material att göra sig lustig över, menar jag.
Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv