”Cans visade att gammal alltid är äldst”

Martin Söderström om en TV 4-succé som är här för att stanna

Joacim Cans vann första säsongen av ”Körslaget”.

Och jag är beredd att sätta en ansenlig peng på att programmet kommer tillbaka.

Om inte annat för att TV4 nu har strupgrepp på SVT.

Och en miljonpublik ger Scherman inte upp i första taget.

Första säsongen av ”Körslaget” är precis till ända.

Men något säger mig att kvällens final inte var det sista vi ser av sånggruppernas bataljer.

Om inte annat av strikt konkurrensmässiga skäl.

”Körslaget” har legat stadigt och skvalpat i vattnen kring en och en halv miljon tittare under våren. En stabil succésiffra för ett oprövat programkoncept.

Och jag är beredd att äta upp Markus Larssons E Street Band-hatt om TV4 ger upp dominansen om vårlördagarnas tv-tablå nästa år.

För så är det ju. En del i ”Körslagets” framgång hävdar jag att TV4 kan tacka SVT för.

Sveriges Television verkar helt och hållet ha gett upp kampen om helgtittarna. De kör på med sina gamla, vältröskade publikdragare. ”Så ska det låta”, ”På spåret”, ”Melodifestivalen” och så vidare.

Men när det kommer till nytänkande och modet att prova något som inte påminner om DDR-tv från den tiden Sverige hade två kanaler (”Glasklart”, någon?) har SVT abdikerat.

Ett exempel på läget?

I måndags levererade mätföretaget MMS förra veckans tittarsiffor. ”Så ska det låta” låg – som alltid såhär års – i topp.

Men på övriga nio placeringar på topp tio låg enbart TV4-program med ”Körslaget” hungrigt nafsandes i Peter Settmans hasor.

Det hade jag kanske inte trott var möjligt.

Inte för att det skulle vara något fel på ”Körslaget” i sig, tvärtom.

Det är habil och småputtrig popcorn-tv utan allt för vassa kanter eller invecklade regler. Television som är som skapt för lördagsmys och familjesamvaro. Men att SVT lämnat fältet helt och hållet öppet för TV4 att göra som de vill med är en aning ögonbrynshöjande.

Att Team Cans knep topplaceringen på prispallen kändes lika självklart som väntat.

Brolle i all ära, killen har en röst som stöpt i flytande guld och verkar ha hjärtat på rätta stället. Men när det kommer till karisma, jävlar anamma och glöd visade Cans att gammal faktiskt alltid är äldst.

Alla år och turnéer med Hammerfall har gett honom en naturlig proffsighet som känns ända ut i tåspetsarna. Den rutin killen har i ryggsäcken gjorde inte helt otippat att han lyckades krama ur lite extra hetta, energi och vinnarkänsla ur sina adepter.